Nöjd med livet vid 92 år
Vill man inte bli ensam måste man vara aktiv och ta reda på vad som händer. Så resonerar Maj-Lis Hårdh i Ekenäs, 92 år, aktiv simmare, språkstuderande och kulturkonsument.
Maj-Lis Hårdh bor sedan några år tillbaka i en lägenhet på tredje våningen på Blomsterhemmet. Ryggen är lite böjd, men ögonen och pigga och vakna. Minnen har hon gott om, men hon lever lika mycket i nuet som bland sina minnen.
Besökare bjuds ofta på egenhändigt bakade kakor, däremot lagar hon sällan mat numera. Det går så enkelt att beställa från köket tycker hon. Hon trivs på Blomsterhemmet i Ekenäs för där finns service om hon behöver, men hon får ändå vara för sig själv. Folkhälsans blomsterfond ordnar ibland utflykter eller kaffebjudningar med olika program. Det ger invånarnas vardag en liten guldkant tycker Maj-Lis.
– Innan jag flyttade hit bodde jag i ett hus med tre våningar, men det blev för besvärligt att springa upp och ner för trapporna i längden. Först tyckte jag den här lägenheten var lite för stor, men jag har ju så mycket böcker och saker. Vänner och släktingar får gärna komma och hälsa på mig, bara det inte blir för många åt gången.
Hon har alltid haft många intressen och varit den som söker upp information själv. Det förändras inte för att man blir äldre.
– Jag flyttade till Ekenäs kring 1970 och då började jag genast på Arbis. Jag har alltid varit den som tar reda på saker, endera slår jag upp i någon bok eller så ringer jag och tar reda på vad som händer.
Språk, nyheter och någon tv-serie
Tidningar och tv är viktiga för henne. Hufvudstadsbladet och Västra Nyland läser hon varje dag. Tv-programmen går hon igenom i en veckotidning och prickar för vilka hon ska se. Det blir allt från nyheter och aktualiteter till tyska serier.
– Jag har följt med Sturm der Liebe, men nu börjar den bli för råddig. Det är bara nya människor med. Men det är fint att få höra tyska i teven när jag inte har så många tillfällen att prata det längre.
Tyskan är hennes hjärtas språk säger hon, det ligger lika nära som svenskan. Men franskan är ändå favoritspråket. Det är så krävande att hon fortfarande studerar för att lära sig mera.
– Jag har alltid älskat det språket, men aldrig lärt mig ordentligt. Jag har varit i Frankrike och klarar mig på gatorna. Jag förstår vad jag läser, men man kan alltid lära sig mera.
Ett annat viktigt språk är latin. Tidigare läste hon latin på Medborgarinstitutet och när kursen tog slut fortsatte några av deltagarna att läsa tillsammans på egen hand.
– Det är så intressant för där hittar man ofta ord som man känner igen från de andra språken. Då tänker jag "aj, just så, det var därifrån det där ordet kommer".
Förutom språkkurserna är församlingens diskussionsgrupper en fast punkt på schemat.
– Det är intressanta saker vi pratar om. Jag går i kyrkan regelbundet.
Gemensamma intressen viktigare
I Maj-Lis ålder börjar de jämnåriga bli färre och färre. I skolan var hon alltid yngst i klassen, men nu är det tvärtom. De flesta som har samma intressen som hon är 20 år yngre, men hon tycker inte att det är ett problem.
– Inte känner jag mig på något sätt annorlunda. Jag kommer bra överens med alla.
Blomsterhemmet ligger bra till både med tanke på språkkurserna och på församlingsaktiviteterna. Maj-Lis rör sig med rollator kortare sträckor. Sommartid är hon rörligare, då har hon bil. Renaulten står i garaget från oktober till april, men under sommarmånaderna kör hon till olika platser i centrum. Och körkortet är i skick poängterar hon.
– Jag kör bara här i staden, jag har lovat att inte köra så långt, men så att jag kan röra mig och göra det som jag vill.
Ingen vinterbadare
En av de viktigaste bilrutterna går ner till Simmis. Där doppar hon sig varje dag så länge vattnet håller sig kring 10 grader eller mera.
– Det är så fint när man kan gå ner längs trästegen och doppa sig. Sen måste man gå fort in i omklädningsrummet och värma sig för att inte bli sjuk. Men jag är inte en som doppar mig i vak - nej, verkligen inte, säger hon och ryser vid tanken.
Vintertid går hon på vattengympa en gång i veckan i hälsocentralens fysiobassäng. I simhallen är det för mycket oljud och skrik tycker hon.
– Det är så märkligt att där i vattnet kan jag göra allt, lyfta på armarna och sådant som jag blir yr av om jag gör här hemma. Där går det hur bra som helst. Det är det där med Arkimedes lag.
I höstas var hon till Karelia på konsert ett par gånger, men vintertid går det inte att ta sig så lång väg med rollatorn.
– Benen känns styva nu så jag vet inte om jag klarar av att gå så långt när sommaren kommer. Man blir styvare när man inte rör sig. Men inte får jag någon taxitjänst, om jag inte betalar själv. Jag är i så gott skick säger de.
Gästbok från 40-talet
En kär klenod är gästboken med masurpärmar som hon fick redan som ung flicka. Där finns dikter, teckningar och minnesord av både släktingar och vänner som är döda sedan länge. Det är många som skrivit om Maj-Lis goda kakor och trevliga samtal genom åren.
– Inte vet jag nu vad det beror på att de tycker att det har varit trevligt att tala med en intelligent människa, det är väl kanske någon som inte varit så intelligent själv då, säger hon och ögonen glittrar till okynnigt.
– Jag är så glad att jag fått den nåden att ha hälsan och att ha ett så intressant liv. Jag kommer överens med alla människor och tycker att Ekenäs är en bra stad att bo i.