Ingås ambulanstjänst dyrare än Raseborgs
Raseborgs avtal från 2010 med Ekenäs sjuktransport har uppskattats kosta staden 30-40 euro om året per kommuninvånare. Ingås avtal från 2012 med samma företag ger en motsvarande kostnad på 77 euro – med andra ord ungefär på den nivå där Raseborg är rädd att landa då räddningsverket år 2015 tar över sjuktransporterna.
Vad det skulle kosta för Raseborg att i dag ingå ett nytt avtal med ett privat sjuktransportföretag, vet ingen.
Av det följer uppenbara svårigheter att avgöra huruvida det ställer sig dyrare eller inte att låta räddningsverket ta över.
"Så länge sedan"
Alltså: Mycket dyrare, eller inte?
– Det är en fråga om vad man jämför med, konstaterar sjukvårdsdirektör Marianne Gripenberg-Gahmberg vid Västra Nylands sjukvårdsområde som är huvudman för sjuktransporterna i Hangö, Raseborg och Ingå.
– Jämför man med de gamla avtalen är det klart att det blir dyrare. Det är så länge sedan de ingicks, säger hon.
Gripenberg-Gahmberg tror inte att någon aktör i branschen skulle kunna offerera sina tjänster med den prissättning som gällde då, och hänvisar i sammanhanget till lagstiftningen och dagens krav vad gäller utrustning, kompetens hos personalen med mera.
Snabbstart kostar
Säker är Marianne Gripenberg-Gahmberg inte, men hon har för sig att man i de privata aktörernas krets skapat förutsättningar för förmånliga anbud med hjälp av långa arbetspass för sina anställda.
Hon framhåller också att kostnaderna för en ambulans i omedelbar beredskap är andra än för en ambulans med beredskap att starta inom 15 minuter.
Några problem med brister i ambulanspersonalens behörighet finns inte, så vitt hon kan förstå, i nuläget.
– Men tidigare har det väl förekommit.
Från 30 till 77 euro
Raseborgs avtal med Ekenäs sjuktransport är från 2010. Enligt de kalkyler som stadsstyrelsen litat till blir kostnaden per kommuninvånare i år 41 euro.
VNS-nämndens motsvarade uträkningar från slutet av november i fjol stannade på 30 euro.
Hangös avtal med Ingå sjuktransport gjordes 2005, enligt nämnden landade kostnaden per capita på 41 euro.
"Ingen direkt jämförelse med dagens prehospitala akutsjukvårdsekonomi är möjlig att göra", var den slutsats beredaren drog mot bakgrund av att Ekenäs sjuktransports avtal från 2012 med Ingå i fjol gav en per capita-kostnad på hela 77 euro.
Marianne Gripenberg-Gamhberg instämmer.
– Jämförelser är vanskliga.
– Det vettigaste man kan jämföra med, är det avtal som Lojo sjukvårdsområde gjorde år 2012.
Större område
Den jämförelsen gjordes också i nämnden. Första gången gick det fel, men efter att man genomgående tagit med uppskattade FPA-ersättningar i beräkningarna landade räddningsverkets uppskattning av kostnaderna för år 2015 på 3,3–3,5 miljoner euro medan Lojoanbuden från 2012 – indexjusterade uppåt med 5 procent – varierade från 1.7–3,1 miljoner.
Utöver den summan står Lojo för lönekostnaderna för en fältchef, noterade beredningen.
I jämförelsen framhölls dessutom likheter och skillnader mellan de två områdena:
Antalet ambulansenheter är för närvarande detsamma eller åtta i båda områdena, men ser man till omfattning och nivå på beredskapen så ligger Lojoområdet snäppet före.
Antalet invånare i Lojoområdet är dubbelt så stort, men VNS-området är geografiskt sett betydligt större än grannen och har dessutom en stor skärgårdsdel med stora vattenarealer.
"Dyrare beredskap"
– Ett stort, och relativt glest befolkat område, sammanfattar Marianne Gripenberg-Gahmberg på tal om "sina" kommuner.
– Det betyder att det blir en dyrare beredskap.
Hur dyr?
Här inverkar de beslut om vårdnivå – förenklat: "det behövs så här och så här många ambulanser i området" – som VNS-nämnden och i sista hand sjukvårdsdistriktets styrelse fattar.
I praktiken är det givetvis så att "om man bor i Bromarv kan man inte tänka sig att ambulansen kommer lika snabbt som om man bor i Mejlans".
– Men på basen av riskbedömningen bör beredskapen vara på en jämlik nivå i hela sjukvårdsdistriktet.
Sjukvårdsdirektören håller med om att Raseborg har en poäng då man talar för en i stadens perspektiv rimligare kostnadsfördelning – men påpekar också att den diskussionen måste föras i ett annat forum.
En kostnadsfördelning baserad på samma kostnad per capita inom hela sjukvårdsdistriktet, skulle ge dyrare sjuktransporter på orter som Helsingfors och Esbo med en stor befolkning på ett förhållandevis begränsat område.