Mårten om Boström
Vi har publicerat otaliga texter om Kyrkslätts alldeles egen världsmästare i orientering, Mårten Boström. Men hittills har ingen lyckats svara på den viktigaste frågan: vem är han?
Han har löpt finskt rekord i maraton. Han doktorerar i geoinformatik. Och så var det ju det där med världsmästerskapet i orientering.
Om det är något som kännetecknar den smale, senige Kyrkslättsgossen med morotskalufsen är det att han lyckas med allt han företar sig.
Dessutom är Mårten Boström punktlig. Klockan 20.00, exakt på utsatt tid, loggar han in på Skype. I Finland är vägarna sörjiga av snöslask, men Mårten Boström är svedd av solen och klädd i shorts. Han sitter i en hotellobby i Andalusien, en region i södra Spanien, och njuter av hur medelhavssolen sjunker efter ännu en dag av hård träning i behaglig värme.
– I dag har jag löpt två sprintsträckor i den gamla stan i Sevilla. Här är 18, 19 grader varmt, säger Mårten med ett kamratligt tonfall som inte alls indikerar att det är en världsmästare som sitter vid tangentbordet.
Runt Mårten hörs sorl av röster när hans träningskumpaner ringer hem till sina nära och kära. Hotellet ligger i Punta Umbria, i en region som är känd för sina djupa skogar som sträcker sig kilometervis inåt landet och lämpar sig ypperligt för orientering.
Men det var på en annan plats, i en annan kommun med djupa skogar, som allting började.
Orienteringen kom i modersmjölken
Mårten Boströms styrka som idrottare är snabbheten, och det var också den som gjorde att hans föräldrar fick bråttom till Jorvs sjukhus en augustidag 1982.
I familjen fanns redan då tre barn och de hade njutit av en trevlig dag hos farmor och farfar i Obbnäs när mamma Boströms värkar satte i gång. Förlossningen gick förhållandevis smärtfritt och en liten pojke såg dagens ljus. Inom familjen var intresset för orienterings stort och redan samma höst följde Mårten med sina äldre syskons tävlingar från mammas famn. Talangen i familjen var inte koncentrerad till det lilla knytet som blinkade yrvaket i höstluften – storebrodern Mikael skulle senare komma att vinna världsmästerskapet för juniorer.
– Man blev taggad. Så fort jag lärde mig gå och stå ville jag själv ut i skogen, säger Mårten med ett skratt.
Familjen Boström bodde tre kilometer söder om Kyrkslätt centrum, i närheten av sjön Djupström. Mårten vistades mycket i naturen och började träna orientering som 4-åring. Men redan som junior fick han problem. Samma snabbhet som hade gjort honom så ivrig att lämna mammas mage blev ett gissel.
– Jag märkte att jag kunde springa snabbare än de andra i min klass. Men eftersom jag hade mera spring i benen rusade jag förbi kontrollerna.
Under lågstadietiden var Mårten en busig pojke, men ändå ingen klassens clown.
– Jag vet inte om jag var stökig. Jag hade alltid ganska bra vitsord, och jag var inte heller en som mobbade andra, tror jag, eller någon som störde undervisningen. Men på rasterna var jag ganska vild.
I takt med att idrotten tog allt mer plats brydde Mårten sig mindre och mindre om att vara i sina skolkamraters blickfång. Han fick sin bekräftelse på andra vis.
Till Amerika
Det brukar sägas att orienterare hör till den smartaste gruppen idrottare. Mårten Boström gör inget för att motbevisa fördomen. Han kom in vid Helsingfors universitets naturvetenskapliga fakultet 2002. Där specialiserade han sig på geoinformatik, en undergren inom geografi som gick hand i hand med hans intresse för orientering. Men det var också under studietiden som Mårten tryckte på paus för orienteringen. Året var 2005 och han var fortfarande snabb – så pass snabb att han ville se hur långt han kunde gå som långdistanslöpare.
– Jag närmade mig tjugo och tänkte att jag fortfarande hinner bli en riktigt bra orienterare som 30-åring. Till det krävs det erfarenhet. Men för att klara mig som löpare var jag tvungen att satsa på det då.
Han sände ut några förfrågningar och fick napp i ett universitet i Norra Arizona i USA. Så Mårten packade kappsäcken och reste till staterna för att studera och löpa långdistans.
– Jag hade först tänkt stanna en termin, men det var så roligt att det till sist blev fyra år. Det var en spännande upplevelse att bo på 2 100 meters höjd, att träna i grönt och skolsken och med gott sällskap.
I amerikanska filmer målas universitetstillvaron upp som en värld där festerna är vilda, tjejerna ännu vildare och alkoholen flödar. Det förekom också vid det här campuset, men Mårten deltog sparsamt i den typen av sociala aktiviteter. Han satsade på träningen.
Du känns som en väldigt fokuserad man. Har du några som helst svagheter?
– Näeee ...
Han tänker en stund.
– Jag kanske borde lära mig att planera tiden lite bättre. Jag har svårt att säga nej till saker, kanske är det därför jag har kalendern fullproppad. Det är många som undrar hur jag hinner med allting. Men eftersom jag trivs med den här idrotten känns det inte som en tung grej.
Hur många timmar sover du per natt?
– Det är jag ganska noga med. Som yngre hade jag en dagbok hur många timmar det blev per natt. För att utvecklas som idrottare är vilan en viktig del, det är då musklerna repareras. I snitt sover jag 8,5 till 9 timmar per natt.
Det handlar om att prioritera sömn framför tv-soffan, förklarar Mårten. Men ibland vill han också slappna av med en tv-serie. Just nu är Solsidan en favorit. Han favoritkaraktär är Fredde (Johan Rheborg).
– Det var ganska roligt, han uppträdde på idrottsgalan när jag fick bragdmedaljen för några veckor sedan. Jag vet inte hur sportintresserad han är, men jag tycker att han borde ha dragit fler idrottsrelaterade skämt. Något om rivaliteten mellan Sverige och Finland, tycker man.
Någon rivalitet mellan de två länderna är inget som Mårten själv tampas med. Han bor i Helsingfors, tävlar för svenska IFK Lidingö, tränas av den svenske OS-vinnaren Anders Gärderud och är gift med finskan Matleena Boström, som också är orienterare.
– Hon förstår att jag måste vara på träningsläger långa tider. Om jag var tillsammans med en anti-idrottare skulle det troligen inte fungera.
Några orienterarbabyer kan paret ännu inte stoltsera med.
– De kommer när det är dags, säger Mårten.
Frun stödde guldet
Hustrun Matleena var ett stort stöd när det drog ihop sig till världsmästerskapet i Sotkamo i fjol. Paret Boström bodde på skilda hotell, men dagen då tävlingen ägde rum smet Matleena in och gömde ett brev mellan Mårtens kartor.
– Hon skrev att det hade gått så bra under förberedelserna att jag kunde åstadkomma vad som helst, att jag till och med kunde få guldet. Jag hade haft ganska bra självförtroende för föreberedelserna hade gått riktigt bra, men när jag läste det insåg jag för första gången att jag hade en verklig chans.
Innan tävlingen sattes orienterarna i karantän då de inte fick någon information om hur damernas lopp hade gått. Mårten var skitnervös och darrade medan han försökte samla fokus. Men när han väl kom ut på banan kändes allting rätt, och resultatet blev ett av de där få drömlopp då allting klaffade.
Det här året ordnas VM-tävlingarnas sprindistans bland Venedigs gator och kanaler, medan långdistansen som också är i Kyrkslättsbons tankar löps i bergen nordöst om staden.
Kommer du att kunna försvara titeln?
– Det blir tufft. Det blir väldigt tufft. De smala gränderna och oregelbundna gatunäten blir en utmaning för någon som är uppvuxen i Finland, säger Mårten som ändå inte utesluter någonting.
Men för att återgå till frågan från textens början: Vem är Mårten Boström? Är han akademikern, som håller på med sin doktorsavhandling om hur gps-sändare och tablettdatorer kan göra kartritande lättare? Är han världsmästaren som rusar genom Andalusiens skogar med svettstripig lugg? Är han Matleenas make?
Vi låter honom svara på frågan själv. Och svaret är:
Jag är Mårten. Från Kyrkslätt.
– Även om jag studerar och bor i Helsingfors, och även om jag vistas mycket i världen, så är jag alltid uppvuxen i Kyrkslätt. Det kan ingen ta ifrån mig.
- Namn: Mårten Boström
- Född: Den 3 augusti 1982 i Kyrkslätt
- Bor: Helsingfors
- Familj: Hustrun Matleena Boström. Dessutom brukar hans systers jack russell terrier Roope komma på besök ibland och han känns som en familjemedlem.
- Favoritmat: En biff som är så blodig att den nästan är rå.
- Motto: Starta fullt och öka mot slutet.