En fiktiv konstsamlare tar gestalt
Hur ser en fiktiv konstsamlares samling ut? Konstnären Ville Andersson presenterar en helgjuten idé.
När Ville Andersson var liten ville han bli konstsamlare när han blev stor.
– Dröm och verklighet går inte alltid hand i hand. Jag insåg snart att jag i stället måste bli en konstnär som själv skapar verken, säger han.
När Galleri Elverkets utrymmen erbjöds honom en dag, valde han att utveckla en idé som länge legat där och grott. Det resulterade i utställningen Mitt lilla imperium där femton verk i olika tekniker tillsammans bildar en helhet som utgör en fiktiv konstsamlares samling. Samlarens personliga smak är tänkt att reflekteras genom utställningen. Verken som mestadels är stora, består av målningar, främst i tusch och blyertspenna, samt ett antal fotografier.
Helhet och harmoni
Det kan sägas genast. Ville Andersson visar trots sin unga ålder (född 1986) upp en förvånansvärt välkomponerad helhet (även en imponerande CV) där verken interagerar i en harmoni med varandra, utan att splittring uppstår. Monokroma färger, en glidning mellan svart och vitt, fungerar här som en sammanfattande faktor för bilderna som sedan enskilt bär tydliga spår av olika historiska skikt, ismer och konstnärer.
I det detaljrika runda verket The only certainty syns influenser från Johan Bauers sagovärld. Några verk påminner om de svartvita groteska illustrationerna av gamla testamentets berättelser man kan hitta i familjebiblar. Mycket riktigt. Ville Andersson, nu bosatt i Helsingfors, avslöjar att många omedvetna influenser i hans nutida verk, överraskande visat sig härstamma från det rika utbudet av illustrerade böcker och andra konstböcker som fanns i hans barndomshem i Pernå. Detaljrikedomen är här imponerande, också det tekniska utförandet.
Skikt i tiden
I ett annat rum hittas en kontrast som ändå smälter in i helheten, ett antal dimliknande fotografier med poetiskt anslag, där till exempel Reflection för tankarna till Venus födelse.
I verket Homage (tusch, blyertspenna) kan man i stället associera till Salvador Dali. Sammanflätade detaljrika djur- och människokroppar som bildar en ny, som i tenn förstelnad odefinierbar organism. I Introspection syns drag från antikens skulpturer, här på gränsen till att det blir övertydligt.
Längre fram i utställningen avtecknar sig verk som den fiktive konstsamlaren uppenbart inskaffat under mer modern tid, Manga och popkonst.
Mystisk person
Framför mina ögon börjar snart den fiktiva konstsamlaren ta gestalt. Ålder, kön framträder. Även Ville Andersson har sin förlaga konkretiserad som han inte vill avslöja.
Utställningen bjuder därför på en mystifierad upplevelse med fördolda undertoner som inspirerar betraktarens egen sinnevärld och fantasi.
Utställningen är såtillvida intressant, att den bjuder på en holistisk upplevelse där helheten å ena sidan är större än summan av alla verk. Samtidigt är de flesta tavlor tillräckligt intressanta genom sin gåtfullhet, att de likaväl existerar solitärt utan sin kontext.
Det kan bero på att utställningen är exklusivt utformad för dessa utrymmen, samtidigt som en del av verken har påbörjats utan vetskap om den kommande utställningen.
På söndag är Ville Andersson redan i Madrid där han deltar i den internationella konstmässan ARCO 2014 där Finland i år är temaland. Under arbete är redan nya utställningar både i Tammerfors och i Helsingfors. Ville Andersson känns som en konstnär man gärna följer med en bit in i framtiden.