Adrenalinkick i backen
I snowboardgänget Spaghetti crew sporrar man varandra för att klara nya trick. Flera försöker sig på en dubbelvolt.
"Dubbelflip" säger de själva, för hela snowboardkulturen verkar präglas av engelska och svengelska termer och uttryck. På äkta västnyländska talar de ändå gärna om "brädan".
De, är Jens "Jene" Lipponen och Alfons Grönqvist, på plats i Påminne för att "raila", "bonka" och testa nya "boxen" och "streetin".
Alfons är den i gänget som videofilmar – en viktig uppgift i denna kultur – och kommer med idéer, bygger hoppbackar med grävskopa hemma på bakgården och svetsar samman tiomannagänget Spaghetti crew.
Jens är en av de mest erfarna "snoukkarna" (för att låna lite av finskan också) med sina 16 vintrar på bräda i backen.
Han började som sjuåring med en billig plastsnowboard från Säästö Pörssi. Nu för tiden åker han med en bräda som han vann i en tävling under gängets resa till Norge.
– Jag åker snowboard så ofta jag bara kan. Mestadels här i Påminne då jag bor i Billnäs. Ett par gånger per år åker vi på resa någonstans, säger Jens och rättar till sin svarta mössa som fungerar som hans hjälm i backarna.
Får inte vara rädd
Det där med säkerheten måste vi ta ett snack om innan vi åker upp i backen. Olyckor för den som hoppar till exempel volt och landar fel kan vara ganska ödesdigra. Det finns det tyvärr flera kända exempel på.
Samtidigt präglas snowboardåkning av en liknande punkattityd som skejtande och surfande. Ska man coolt skratta bort riskerna så fort man ställer sig på en bräda?
Alfons, som endast tar bort hjälmen då det är dags för fotografering, talar varmt för en viss försiktighet. Den får bara inte hämma en. Rädsla är nämligen inte heller bra i backen.
– Det gäller att ha en balans. Man ska vara lite småsjuk och orädd. Man får inte vara rädd för att stöta sig. Men samtidigt ska man också tänka på säkerheten, säger Alfons.
Nya trick
Med de orden i färskt minne åker vi upp i backen. Alfons och Jens gör ett par säkra trick i första hoppen för att komma i gång.
Därefter är det tydligen dags för Jens att utmana sig själv. Tricket miller flip, som han aldrig tidigare klarat, sitter som det ska på första försöket. Så även på andra.
Det är inte helt oväntat, efter många år på snowboard har han kommit till den punkt där den egna nivån skjuter i höjden.
– De tre senaste åren har jag lärt mig fler trick än jag gjorde de första 13 åren, säger Jens.
Sedan diskuterar de fortsättningen. Allt jag hör är "vågar jag på första försöket?".
Twintips för de små
Det han kallar "frontside 180 ut" från översta räcket ("railen") i backen går som smort. Därifrån bär det av ner till stora hoppet, "stora boxen".
Den ännu yngre generationen svischar förbi på twin tips (små slalomskidor som är uppböjda i bägge ändor för att underlätta vid hopp och trick). Två av dem hoppar volt samtidigt; ena framåt, andra bakåt.
Deras twintips är kanske det trendigaste just nu, men snowboardarna är uppenbarligen kungar i backen. De små skidåkarna frågar vem vi kommit för att intervjua. Då jag svarar "Jens" säger en av dem med beundran i rösten: "Ai Lipponen, ihan hullu jätkä!" (helt galen snubbe).
Jens glider ner, hoppar, viker benen bakåt och grabbar brädan och landar tricket method säkert. De andra gör i tur och ordning något ungefär lika svårt.
Ett otäckt fall
Vid nästa omgång blir det samling uppe i backen.
Alfons märker att Jens är tyst och koncentrerad. Det brukar betyda att han ska pröva någonting riktigt svårt. Det är då som nära och kära kan börja bli lite oroliga. Är det dags för dubbelvolten?
Med hård fart kommer han i varje fall ner, och högt flyger han i ett våghalsigt trick. I stället för att landa sin volt fortsätter han snurra, och innan man hinner reagera så slår oron till som en blixt då han landar på övre delen av ryggen och bakhuvudet.
Snabbt kan vi pusta ut då han rör sig, ännu mer då han skrattar till lite. Men han "slammade" illa, som åkarna själva uttrycker saken.
Hjälmen hade hjälpt
Alfons som väntat på sin tur uppe i backen åker snabbt ner och kollar hur det står till.
– Där såg jag nog stjärnor. Det blir nog en kaffe efter det här, säger Jens med ett flin och håller med om att det sådana här gånger inte skulle skada med en hjälm på huvudet.
En paus i kafeterian är säkert bäst med tanke på att han kan tänkas tuppa av en stund senare. Fortsättningsvis har han ändå klarat sig utan skador.
– Du har klarat dig utan att bryta några ben, men du fick ju näsblod och slet upp lite av ansiktet en gång då du föll, rättar Alfons.
Då jag frågar Jens om han har någon favorit eller förebild inom snowboard dyker det inte upp någon typisk ikon som Shaun White. I stället svarar han islänningen Haldor Helgason.
– Han har en bra stil och tar inte allting så överdrivet seriöst. Tävlingar och sådant har blivit nästan för viktigt inom snowboard. Helgason har rätt attityd, säger Jens.
Bygger egna hopp
Snowboard kan man åka på olika sätt, och bara i OS finns det numera fyra olika snowboardgrenar. I Spaghetti crew är det främst slopestyle som gäller, antagligen på grund av att stilen kräver minst snö och backar.
De åker även då det ser ut att vara för snöfattigt. I höstas tog de tillvara snö som forslats ut från ishallen i Karis; körde fram och tillbaka med en pick up mellan hallen och Pumpviken där de byggde ett hopp.
– Vi har prövat åka streetrails i Ekenäs och Lojo också. Vid biblioteket i Ekenäs var det lite farligt, vissa slog sig, säger Alfons.
Vad har du för tips till nybörjare?
– Det som behövs mest är gruppen och andan. Det blir inte till någonting om man åker ensam, säger Alfons.
Han råder också de som börjar åka snowboard att kolla in alla videorna med tips och handledning av proffsen som finns på webben. Youtube är fullt med sådana pärlor.
Där finns även Spaghetti crews äventyr. Du hittar dem med sökorden "Jene full part!" eller "Spaghetti and friends".
Avslutningsvis, Jens, vad är det bästa med att åka snowboard?
– Känslan att sätta ett trick man övat på länge, då man får positiv feedback av gänget och på samma sätt själv hejar på andra. Och ja, adrenalinkicken förstås.