Yrsa Sundström berättar att man ser polisen oftare nuförtiden. Foto: Benjamin Knopman

Konkursen drabbade Lappvik hårt

FN-steels konkurs var ett hårt slag mot Lappvik by. Polisen kommer oftare på besök och många hus är till salu.

För ett år sedan var Lappvik en by som blickade framåt. I dag hänger tystnaden tung på gatorna. Att FN-steels fabrik, byns flammande hjärta, slocknade var ett hårt slag mot byn. Alla invånare har antingen drabbats eller känner någon som drabbades av konkursen.

Nina Nyström, Lappviksbo och försäljare i den lokala Teboil-macken, minns fortfarande den ödesdigra junidagen.

– Vi hörde det på radion, och alla blev lika överraskade. Vi trodde inte på det först, säger Nyström.

Utanför, vid bensinpumparna, står Veikko Bratsu och diskuterar med en bekant. Bratsu är pensionär men jobbade vid stålverket i tolv år.

– Jag bor i ett höghus nära fabriken. Tidigare var trafiken ganska livlig, man hörde stora fraktbilar komma körande natt och dag. Nu får man sova.

Precis som Nyström kommer Bratsu exakt ihåg vad han gjorde dagen då nyheten om konkursen kablades ut. För Lappvikborna har händelsen blivit en motsvarighet till 9/11 eller natten då Estonia sjönk, en så stor katastrof att de fortfarande ett år senare minns ögonblicket då de hörde chockbudet med glasklar skärpa.

– Jag var ute med soporna då en dam kom fram till mig och sade "nu är Koverhar i konkurs", säger Bratsu.

– Jag trodde inte på henne. Redan under min tid var det nära ögat många gånger, men det löste sig alltid. Nu trodde vi in i det sista att någon skulle skjuta till pengar.


Polisen kommer varje vecka

Vid den igenbommade restaurangen Tuulentupa promenerar Roy Nyman med hunden Siilas och Yrsa Sundström med sin newfoundland-tik Karkki.

– Skriv att det har blivit tystare. Ingen rör sig på gatorna längre, säger Nyman.

Yrsa Sundström säger att man tidigare alltid hörde folk springa i höghustrapporna nattetid när de kom och gick från nattskiftet.

– På ett sätt har det blivit lugnare, men på ett sätt har det också blivit oroligare. Förut kom polisen kanske hit en gång varannan vecka. Nu är de här varje vecka.

Varför kommer de hit?
– Fester, mest. Vissa dricker kanske lite mer än tidigare.

Lars Westerholm, som jobbade vid masugnen, instämmer.

– Spriten har alltid flödat i Lappvik, och nu gör den det ännu mer. Somliga har supit ned sig till den grad att de inte skulle klara av att komma tillbaka och jobba om fabriken startade igen.



Läs mer om följderna av konkursen i dagens VN/eVN. Vi besöker den döda fabriken, diskuterar framtiden med konkursförvaltare Hannu Ylönen och undersöker hur naturen har påverkats. Dessutom träffar vi tre tidigare anställda, vars liv har tagit olika vändningar sedan den 26 juni i fjol.