Västnylänning i Italien: Allt sker via kontakter här

Den 21 september är enligt italienarna den första höstdagen. För en nordbo kanske inte plus tjugo känns speciellt höstlikt, men enligt Lenita Bittait, 52, känns dagen faktiskt lite svalare – sommaren har varit varm i Italien.
Ekenäsbon hamnade i Toscana första gången i början på 1980-talet. Efter ännu en sommar av tågluffande i Europa fick hon jobb på ett hotell i Florens 1982. Sedan dess har hon hunnit prova på det mesta i arbetsväg: hon har jobbat på camping, på bar, i ett valutaväxlingsföretag, som korrekturläsare och nu senast med försäljning inom ett stort företag som jobbar som återförsäljare inom industrin. Fast från det jobbet har hon varit permitterad sedan i våras – den ekonomiska krisen märks överallt i Italien.
– Speciellt de unga har drabbats hårt, ungdomsarbetslösheten ligger väl på 36 procent nu, säger Lenita Bittait.
För ett tag sedan då hon besökte arbetsförmedlingen fick hon köa i tre timmar tillsammans med över hundra andra.

Svårt utan kontakter
Det är svårt att få jobb om man inte har de rätta kontakterna. Att försöka komma till intervju känns ganska hopplöst, säger Bittait. I Finland är det annorlunda, där ser man mera till en persons meriter.
– Där kan man komma framåt i samhället om man är duktig.
Lenita Bittait söker aktivt jobb hela tiden. Hon har precis varit på en arbetsintervju och är hoppfull.
Som permitterad har hon levt på en summa som motsvarar 80 procent av den lön hon hade innan hon blev permitterad, en summa hon får från en fond som påminner om Folkpensionsanstalten i Finland.

Bor med dottern
Lenita Bittait bor med sin dotter Valentina, 21, i en vindsvåning i staden Empoli ett tjugotal kilometer väster om Florens. Dottern studerar med inriktning på mode.
– Hon är en riktig italienska och kommer säkert att stanna här, säger hennes mamma. Jag hade gärna sett att hon skulle välja att studera i Finland, men kan man ingen finska är det svårt, säger Lenita Bittait, som värderar det finska skolsystemet och utbildningarna här högt.
Sonen Angelo, 23, har Lenita inte träffat på tre år. Han åkte till Australien och jobbar nu i Nya Zeeland.
– Hans visum går ut i februari, men hit till Italien kommer han knappast tillbaka, här finns ju inga jobb, säger Lenita Bittait.
Vore det inte för dottern Valentina skulle hon knappast bo kvar i Italien, men att flytta tillbaka till Finland blir förmodligen inte aktuellt.
– Jag borde kanske hitta ett tredje land, funderar hon.

Goda, färska grönsaker
Varje sommar kommer Lenita Bittait till Ekenäs, där mamman och den ena av två systrar bor, den andra finns i Åbo. Här finns också många goda vänner, som hon gärna samlar till italiensk middag.
Matlagning är något hon har kunnat satsa mera tid på nu, då hon varit permitterad.
– Grönsakerna och frukterna är så billiga här, på marknaden kan man köpa säsongens varor för omkring en euro kilot. Och för några euro får man en flaska god Chianti.
Mest blir det italiensk mat som serveras hemma i köket, men också curry och thailändskt blir det ibland.
– Alltid kan man ju inte äta pasta.