Stolt nörd

En av flickorna, hon som såg ut att vara flickledaren, uttrycker bestämt att folk som tror att droger är farliga är helt korkade. Hon verkar vara riktigt på det klara med att droger är mindre skadliga för hälsan än tobak och alkohol. I själva verket verkar hon anse att droger inte tär på hälsan över huvud taget.

En av pojkarna i gänget nickar lugnt, så där som bara riktiga tuffingar gör och fortsätter sedan förklara för resten av gänget hur fel lärarna i hälsokunskap har då de påstår att droger är livsfarliga och att de kan förstöra ditt liv. Han ger sken av att vara djupare insatt i ämnet och säger att droger inte innehåller några beroendeframkallande ämnen alls. Han förklarar kunnigt att det helt enkelt är omöjligt att bli beroende av narkotika.

Att alla droger påverkar hjärnan tycks han helt ha missat. Man kunde beskriva ett drogberoende som en kemisk förälskelse. Drogerna påverkar hjärnans belöningssystem ungefär lika som en förälskelse. Att en drog ständigt finns med i ens tankar och känslor är i högsta grad ett beroende.

Diskussionen fortsätter och tuff kille nummer två berättar stolt att han senast rökte hasch i går. Grammet han hade fått tag på hade varit dyrt och nu hade han inte råd att röka igen innan han fått sin nästa veckopeng. Han sneglar på en pojke som sitter bredvid honom. Den pojken har suttit knäpptyst hela diskussionen igenom och tittar nu osäkert runt sig.
Coolingen fäster blicken vid honom och säger: ”Din farsa är ju rik, varför röker du aldrig på? Är du feg eller?”
Hela gänget skrattar högt. Då skrattet tystnar passar en flicka på att inflika att alla som inte provat på narkotika är nördar.

Där sitter jag med ansiktet gömt bakom min tidning. Jag försöker se ut som om jag faktiskt läser den, men egentligen är jag bara en nörd som sitter på biblioteket och lyssnar på tuffisarnas prat. Att vara en nörd i deras ögon känns dock inte alls illa. Det känns grymt bra. Om jag skall klassas till en nörd för att jag är emot droger, så är jag nog otroligt stolt över att vara nörd!
Jag viker ihop min tidning och börjar gå hemåt. Många tankar snurrar i mitt huvud. För det första är jag oerhört tacksam över mammas och pappas otaliga predikningar om hur farliga droger verkligen är. Så tänker jag på alla dessa ungdomar som aldrig fått höra dessa predikningar. Jag tycker synd om dem. Ungdomarna som jag nyss stötte på verkar inte bara säga att droger är ofarliga för att det är coolt att tycka så.

De verkar verkligen tro på det själva också.