Kolumn: Valbingo

Så verkar det åtminstone att döma av valplakaten. En siffra i en ring ska tydligen räcka till för att få mig att rösta på den kandidaten. Åtminstone på glesbygden och längre från valdagen. Ju närmare valet vi kommer, desto fler valreklamer har dykt upp i gatubilden och alla nya har satsat på både nummer, namn och bild. Sakteligen börjar också slogans dyka upp och jag får veta att det kandidaterna besitter både den ena och den andra goda egenskapen. Och ett glänsande leende.

Jag gillar inte valreklam. Insikten började som en svag irritation över att så många kandidater bara valt att sätta upp en siffra. Hur tänker man då, undrade jag? Ska jag åka på landsvägen, se siffran 197 och genast tänka "men det låter bra, den tar vi"? Då kan jag lika gärna ta in en bingosnurra då jag går och röstar. Eller också, vilket jag redan gjorde, missta vägnummer 115 för valreklam. Det skulle ju glädja Samlingspartiets Anniina Kettunen i Kyrkslätt och Tahto&toivos Hannele Malmström i Sjundeå.
Den möda det kostar mig att ta reda på vem som gömmer sig bakom siffran och vad hen står för kunde kandidaten väl bespara mig. Någon liten fingervisning om vad kandidaten värdesätter kunde väl finnas med på samma papper i storlek A4. Om jag ser ens en värdering som jag delar är jag redan mer benägen att ta reda på mer om kandidaten. Men bara en siffra – glöm det!

Kanske oviljan att profilera sig alltför mycket handlar om röstfiske. Inga kandidater vill utesluta en potentiell röst genom att offentligt stå för något som kan kosta dem väljare. Eller också är man rädd för att ge vallöften – de måste ju kanske lösas in i något skede. Men genom att försöka tilltala alla finns risken att ingen känner sig berörd av budskapet.
Eller kanske resonerar man helt enkelt så att all synlighet är bra synlighet, oberoende av sammanhang och form. Men hur bra är det att placera ut så pyttesmå valaffischer längs vägen att bilisterna nästan kör i diket i sina tappra försök att faktiskt se vad det står på den arma skylten? Använd större pappersark, vetja. Det kan ju inte kosta så mycket mera att trycka ut ark i storlek A3 än A4. Det är ju meningen att valreklamen ska underlätta mitt val, inte ge mig en saftig nota i bilverkstaden när jag måste reparera krockskadorna som uppstått när jag försöker läsa valreklam.

Och varför i hela fridens dagar måste alla kandidater trängas på samma tre meter långa sträcka? Låt vara att platsen är vältrafikerad, men ingen hinner ta in så mycket information på den korta tid det tar att susa förbi. Skulle det inte vara bättre att ståta i ensamt majestät någonstans, även om lite färre bilar åker förbi?
I Jolkbybacken till exempel är det tätt mellan affischerna på väg upp mot Hindersby. Men så fort man kommit över knäppen är det helt reklamfritt. Är det för att alla vill synas i en positivt laddad uppförsbacke och inte kopplas med en nedåtgående riktning? Det är i så fall psykologi på hög nivå, och motsägs av den SDP-kandidat som placerat sig längst ner i dalen på väg in mot centrum i stället. Ensam i den riktningen, för övrigt.

Nej, kära kandidater, min röst får ni inte utgående från den gatureklam ni lyckats prestera. Jag vill veta lite mer om min kandidat än namn och nummer.