Främlingen

I Prospect Magazine läser jag hur Mark Kitto, en engelsman som bott i Kina 16 år motiverar sitt beslut att flytta hem igen. Kina, berättar han, leds från en byggnad utan adress eller telefonnummer som utser galjonsfigurer som inte tillåts fatta några verkliga beslut. Som publicist mötte Kitto ofta partifunktionärer med direktiv från denna byggnad, och de talade om dessa ledare som om de var ett monster i rummet bredvid. Monstret kallades för våra ledare eller helt enkelt de.
Kommunistpartiet beskriver Kitto som en enorm organisation där bara de mest färglösa tjänstemännen tillåts avancera, och till och med de högst uppsatta partimedlemmarnas utspel om reformer går om intet i partiets interna konservatism.
Partiet, säger Kitto, vill inte leda folket för de är för rädda och de har glömt hur man gör. Samtidigt är all makt i partiets händer.

Slottet av Franz Kafta är en av mina favoritböcker. Jag tycker om att tänka att världen ibland tar efter boken snarare än att boken beskriver världen.
Skildringen av K:s, den utomståendes, kamp med en ansiktslös byråkrati passar perfekt in på en utlännings situation i det inåtvända Kina. Slottet är en ansiktslös, maktfullkomlig ledning utan vilja att leda. Stadsborna är rädda för K för de vet att han betyder problem för dem. Men de kan inte heller neka honom någonting, de är rädda både för hans utanförskap och för hans inflytande.
Samtidigt är K en mycket egendomlig huvudperson. Han kämpar mot byråkratin, men framför allt har han ett maniskt behov att bli bekräftad inom den. Han upplever att han är berättigad till en hög status i samhället och att det är en orättvisa att han inte redan besitter den. Han är kall och oempatisk, och han uppmärksammar människor i sin omgivning bara i den utsträckning de kan hjälpa honom uppnå makt.
I det avseendet kan Slottet läsas som vår, de införståddas, blick på Inkräktaren som med sin insektlika iver försöker maskera sig och leva som en av oss, bland oss. Han förför våra kvinnor för att få ett fotfäste i vårt samhälle, han vill ta våra jobb. Han tränger sig på och stör vår ordning, kräver plats och vållar oss besvär i sin okunnighet.

K:s strävan kan lika väl passa in på det finländska samhället där varje medborgare numreras och bokförs. Vissa saknar detta nummer och det gör deras tillvaro omöjlig. K är också denna person, och stadsborna är vi själva. En av orsakerna till att Slottet är en så obehaglig bok är att den bekräftar oss i vår xenofobi.
Boken rymmer en viktig lärdom. Om gestaltningen av K är en främlingsfientlig beskrivning av Främlingen, så är beskrivningen av Slottet xenofobernas upplevelse av sitt eget samhälle. Samtidigt som stadsborna fruktar K så finner de sin egen tillvaro avskyvärd. De är fastlåsta i en situation som de inte kan förändra. Främlingen är en icke-människa men staden är också ett icke-samhälle, ingenting kan förstås, ingenting förändras. Allt styrs av en icke-ledning med all makt och ingen vilja.
Ett samhälle som sluter sig mot världen har ingenstans att gå. Det måste till och med Kina inse förr eller senare.

Skribenten arbetar vid Finlandsinstitutet i Köpenhamn