"Friidrotten i USA är usel"

- Friidrotten är inte populär i USA. Det finns inget intresse och organisationen är på nationellt och regionalt plan usel, förklarar Leigh Petranoff.

De som blir bra på något är produkter av egen vilja och rätt utgångsläge. Det som amerikanerna fokuserar mest på som en enhet är sprintersträckorna, medan stötare, kastare, långdistansare och hoppare får dra sitt strå helt själv. Nuförtiden importeras dessutom långdistansare från de östafrikanska länderna.

- Ingen satsar på friidrotten, och det ordnas jättefå tävlingar. Så jag är i Finland nu för att utvecklas.

För Petranoff stakades vägen till spjutkastandet ut av att hennes far Tom är en stor auktoritet i spjutvärlden.

- Min pappa är Tom Petranoff, för de som inte vet så har han alltså haft världsrekord i spjut på 80-talet.

Associeras du för mycket med din pappa?

- Nej, hemma vet ju ingen vem han är och han är inte längre så känd i Europa heller. Jag har ju honom att tacka för att jag håller på med det här.

På väg till OS

Om Leigh Petranoff kom till Finland för att utvecklas så lyckades hon. När hon nu är tillbaka i USA kan hon stoltsera med ett nytt personbästa som för henne närmare sitt mål, Rio de Janeiro, med flera meter.

Hon kastade personbästat, 54,84, i Kuortane, och även i Häme Games och i spjutkarnevalen i Pihtipudas gick spjutet över 50 meter. Men för att nå OS i Rio 2016 krävs ett kast på 60 meter.

- Jag tror absolut att jag kan klara det. Och konkurrensen inom USA är inte alltför svår, om jag kastar 60 är jag nog i OS.

Leigh Petranoff är 24, har sin bachelor's degree (gradu) klar och satsar allt på spjutet. Det som hon ännu har kvar är ett sponsorkontrakt, något som hon är ensam om att sakna i den amerikanska spjuttoppen.

Man kan följa hennes resa mot OS på twitter eller på amerikanska friidrottsorganisationens sidor.