Nu tillhör hon eliten

Susanna Forsell har erfarenhet från många delar av idrotten. Hon har spelat volleyboll och badminton, hon har spelat innebandy. Hon är en ivrig skidåkare och en målmedveten orienterare. Och om du frågar henne är hon framför allt en dansare.

Med allt det här i bagaget är hon nu en lycklig medlem av de utvalda få som får utbildning i idrottspedagogik i Jyväskylä. Eller rättare sagt är hon snart en medlem av den skaran, först blir det studiepaus och ett mellanår ute i världen.
– Det blir skönt med ett år utan studier, det är nu eller aldrig, säger Susanna.

"Skrek och hoppade"

Hon tog studenten vid Ekenäs gymnasium i våras och sökte som de flesta till olika högskolor för att trygga sin närmaste framtid. För idrottsmänniskan Susanna var det inte ett konstigt steg att sikta mot just idrottsrelaterad utbildning.
Men hon sökte också till andra utbildningar, och blev också antagen till kulturprodcentskap på Novia.
– Då jag fick besked så funderade jag nog på det, jag blev glad. Det verkar som en rolig linje och jag har hört mycket positivt, berättar hon.
– Men då antagningsbrevet från Jyväskylä kom blev jag inte bara glad, jag skrek och hoppade av glädje. Sedan var det inte så svårt att välja.

Företagsam tjej

Linjen som Susanna har blivit antagen till är ett oerhört populärt utbildningsprogram. Fritt översatt till svenska blir den officiella beskrivningen "Idrotts- och hälsovetenskapliga fakulteten vid Jyväskylä universitet med idrottspedagogik som huvudämne". Ingen dålig rubrik men vad innebär det?
– Man lär sig hur man i sin tur undervisar i hälsa och idrott. Man kan säga att man blir gymnastiklärare men det är lite svårare än så.
– Det handlar om en massa idrottsgrenar som man får kunskap om.

Åtminstone får man jobba som lärare efteråt. Men Susanna har annat i tankarna.
– Det är inte en dröm att lära omotiverade elever, säger hon.

Susanna har annat i tankarna.
– Jag har funderat på att starta eget. Ett företag som sysslar med någon slags personal training kanske, vi får se.

Svårt att ta sig in

Att hon blivit antagen till Jyväskylä och just idrottspedagogik är en bedrift i sig. Utbildningen profilerar sig högt, och de som får studieplats är "eliten" bland de sökande. Inte dåligt.

I år hade linjen 850 sökande, varav blygsamma 48 lyckliga sökande kommer in. Och för att göra prestationen ännu mer makalös är högst åtta av dessa platser tillägnade finlandssvenskar.
Inträdesproven är inte något sommarlov heller.
– I andra omgången var det fysiska övningar hela vägen. Allt från rullskidning till dans och skridskoåkning, och jag var ju verkligen inte beredd på att skrinna mitt i sommaren.
– Dansen gick så bra som den kunde, det är mitt element, jag har dansat sedan jag var fyra.

Det tänkte gå dåligt från första början, då ett misstag gjorde så att de svenskspråkiga fick kallelse till inträdesprov endast en vecka i förväg.
– De finskspråkiga sökandena hade fått brevet flera veckor i förväg, och många deltog i prepkurser på Kisakallio.
– Först var det lite panik, och efter provet utgick jag från att jag inte kommer in. Och det var ju en mycket större lycka jag kände då jag sist och slutligen fick veta att jag hade lyckats, berättar Susanna glatt.

Hennes breda erfarenhet från olika idrottsgrenar i kombination med laudatur i hälsokunskap på studentbetyget tror hon kan ha gett en hjälpsam knuff på vägen.

En välkommen paus

Studierna i Jyväskylä får i vilket fall som helst vänta ett år på Susanna. Nu siktar hon på att få ett fint avslut på orienteringssäsongen, som blivit aningen förstörd av studentexamensvåren.
I oktober bär det sedan av ut i stora världen, till de östra delarna av klotet.
– Först blir det Indonesien med en kompis. Sedan via australiska östkusten till Nya Zeeland, där jag inleder orienteringssäsongen.
– Jag vill resa innan det stora allvaret börjar. För man måste ju resa!

Det är inte alltid som OK Raseborg representeras på andra sidan jorden, och med hjälp av en lokal förening ska det bli ändring på det.

Som idrottare ligger det egna tävlandet fortfarande nära Susannas hjärta.
– Så länge jag har motivation vill jag fortsätta, det gäller både dansen och orienteringen.
Ännu har det inte blivit några större orienteringstävlingar än FM, och själv misstänker hon att en internationell karriär börjar glida utom räckhåll.
– Jag kommer upp i huvudklassen om två år och det känns inte riktigt som om VM är på kroken. Men man ska aldrig säga aldrig!

Hon har "sisu", Susanna Forsell. Vilket kan behövas ute i stora världen.
– Jag ser fram emot studierna, ingen tvekan. Hoppas bara att jag kommer hem från min resa, skrattar hon.