Ljumt i Ekenäs
Ljumt. Det ordet använde Helene Schjerfbeck redan på sin tid när det gällde beskrivningen av det yttre och inre klimatet i Ekenäs.
Samma ord använder också regissören Åsa Salvesen och skådespelaren Tove Qvickström i en intervju för tidningen Västra Nyland ( 23.5).
Bägge är för tillfället engagerade i en Schjerfbeck-pjäs där de hoppas få igång ett aktivt samarbete med museet och turistbyrån för att uppnå en dominoeffekt som ur ett helhetsperspektiv skulle kunna gynna regionen.
Men: "Det är inte alltid så lätt att verka i Ekenäs som konstnär", är kontentan av deras erfarenheter.
Historiskt sett har det ofta funnits en uppdelning och spänning mellan konstnärerna och "de vanliga människorna". Det är inte omöjligt att det även hos Schjerfbeck fanns en medveten vilja att ställa sig utanför och verka i en mer sluten exkluderande atmosfär, eftersom "den vanliga Ekenäsbon" knappast hade förmåga att förstå en konstnär. Kanske hade hon rätt, kanske inte.
Att åtminstone tidvis kunna dra sig undan är ur konstnärens synvinkel viktigt för att konstnärskapet överhuvudtaget skall kunna utövas och utvecklas. Det behövs ett medvetet kliv åt sidan från mainstream för att man skall kunna fånga upp det som bara kan bli synligt genom en viss distans.
Ändå ser man just nu hos många nutidskonstnärer inom olika genrer en strömning som går i helt motsatt riktning. Man vill engagera sig i stads- och samhällsutvecklingen med den kunskap man har. Ofta skiljer den sig från politikernas och byråkraternas. Värderingarna skiljer sig kanske också från de rådande inom näringslivet.
Konsten ses inte här enbart som avkoppling och en stunds njutning, utan är det pulserande livet i all sin kraft, här och nu. Ibland väljer man att även initiera medborgardebatter som kommun- och mediahus sedan tradition haft hand om.
I Ekenäs har konstinstitutionen Pro Artibus under de senaste åren gått i bräschen för en sådan utveckling. Man har arbetat aktivt för att överbygga gränserna mellan konstnärerna och "de vanliga" människorna. Ett exempel är samarbetsprojektet Staden & Konsten som förverkligades med tidningen Västra Nyland under 2013. Projektet gick kort och gott ut på att låta olika nordiska konstnärer ta tempen på Ekenäs. Tidningen erbjöd en plattform för dessa och projektet blev prisbelönt.
Ljumt. Det var epitet för Ekenäs. Alltid stämmer det inte. När Schjerfbeck-klockan installerades i Skepparträdgården hettade det till ordentligt. Detsamma skedde när planerna för Norra hamnen presenterades. Det visar med andra ord att det finns energi. Allt handlar om att kanalisera den i rätt riktning.
Nästa vecka ordnar Pro Artibus i samarbete med AKU-visuell akupunktur och Forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia vid Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs ett internationellt tvärvetenskapligt seminarium. Nio experter från olika områden inom vetenskap och konst har bjudits in för att tillsammans diskutera och konkret arbeta kring frågan: Hur konstruerar vi en holistisk, urban miljö?
Här finns bland andra en sociolog, en produktformgivare, en performanceartist, en Feng shui-arkitekt. En del av seminariet kommer att vara öppet för den breda allmänheten.
Att det är en konstinstitution som tar initiativ till det hela är uppfriskande. Det visar att vid sidan om politiker, beslutsfattare och tjänstemän i en kommun, så är personer verksamma inom den kreativa kultursektorn (oavsett genre) en utvecklingsfaktor att räkna med. Knappast tänker alla inblandade lika. Det är inte heller målsättningen, snarare att vidga varandras synfält och det behövs i bägge riktningar.
På Facebook kunde man nyss läsa en uppdatering som Ekenässällskapet gjort på sin sida. Den lydde: "Nu börjar det vara tid att blåsa åt samma håll för alla i vår härliga stad. Stöda varandra och försöka göra staden trevligare".
Till det kan man bara trycka på gilla-knappen.