Kan tvångslagarna undvikas?

De omstridda lagförslagen som sätter gränser för arbetsmarknadsparternas avtalsfrihet gick på remissrunda i mitten av veckan.
Arbetsvillkoren bestäms på arbetsmarknaden. Lagstiftningen stöder den svagare parten, de anställda, genom att garantera en nivå som inte kan underskridas. Men de här lagarna gynnar arbetsgivaren på de anställdas bekostnad.

Akava har räknat ut att en löntagare med 3 000 euro per månad i sämsta fall förlorar en hel månadslön per år om lagarna blir verklighet. Akava räknar då med att semesterförkortningen som ingår i åtgärdspaketet innebär att antalet arbetsdagar ökar utan lönekompensation.

Om arbetsmarknadsparterna kan komma överens om åtgärder med samma kostnadseffekt som lagpaketet drar regeringen tillbaka det.
Arbetsgivarna uppges nu vara mera benägna än tidigare att försöka nå en kompromiss utifrån fackcentralen FFC:s bud om nollavtal 2017 följt av en lönelinje som bestäms av exportindustrin. Näringslivet närstående Kauppalehti skrev i går att det är mycket möjligt att man når ett avtal.
I Centerns Suomenmaa fanns en analys som utmynnade i att EK måste välja mellan en riskfylld snabbvinst eller en lugnare och mera förutsägbar framtid.
I de kommande avtalsförhandlingarna skulle facket självklart kräva kompensation för försämringarna, och understryka kraven med strejkhot som antagligen i många fall realiseras.

Ett avtal som ersätter lagpaketet är den bästa lösningen för alla parter.
Arbetsgivarna får sänkta kostnader och garantier om arbetsfred, arbetstagarna slipper försämringarna, och regeringen kan avstå från åtgärder som skulle förgifta relationerna med fackrörelsen under hela regeringens existens.
Paketet tär dessutom på klimatet i regeringen. Sannfinländarnas vikande popularitet vänder knappast uppåt om den förre förtroendemannen Jari Lindström som ansvarig minister måste lägga fram förslaget.
Just nu är postbranschens besvärliga avtalsförhandlingar en barometer för klimatet på arbetsmarknaden.