Det börjar bli bråttom

Datakabeln som möjliggör mycket snabba förbindelser från Finland till kontinenten har fått en förgrening som gör det möjligt att dra en förbindelse till Hangö, men det saknas fortfarande konkreta och bindande avtal om den lokala finansieringen. Cinia Group som lägger ned kabeln är redo att stå för fem av de åtta miljoner euro som Hangökabeln kostar. Tre miljoner borde intressenter i regionen ställa upp med.
Nu är budet att pengarna måste finnas på bordet före årsskiftet, så att Cinia kan fatta sina egna beslut och beställa kabeln.

När kabeln finns på plats har företaget Datahub Finland meddelat att man vill bygga en datacentral för 40 miljoner euro någonstans i Hangö. Centralen antas skapa minst hundra nya jobb.
Det är nog litet oroväckande att man inte har kommit till skott under de månader som har gått sedan kabelprojektet dök upp i offentligheten i mitten av februari.

För en region som har drabbats hårt av den industriella strukturomvandlingen borde en it-investering i den här storleksordningen vara en lottovinst. Investeringen beräknas ge minst fem procents avkastning.
Så varför har ingenting konkret hänt?

Kabeln är en infrastruktursatsning där kommunerna skulle vara de naturliga finansiärerna i startskedet, den ökar etableringspotentialen i regionen mångdubbelt effektivare än aldrig så många företagsmässor.
Men kommunerna har inte råd.
Hur är det med intresset hos de lokala bankerna? Investeringen är sund, avkastningen god och projektet gynnar bankernas näromgivning och kan ge nya kunder.

Det finns aktörer som drar nytta av kabeln. Kommer de inte till Hangö udd så etablerar de sig i huvudstadsregionen, där man redan hoppas på ett inflöde av utländska investeringar.
Den nya generationens industriella internet kan ge Finland 48 000 nya jobb och investeringar för 12 miljarder euro inom mindre än tio år. En del av det skulle mycket gärna få hamna i Västnyland.
Med tanke på vad satsningen kan ge är tre miljoner euro en ganska moderat insats.