Spretigt surf på sossevågen
De svenskspråkiga sossarna föryngras. Men för att nå framgång behövs nu fokusering, teman och mål.
SDP:s väljarstöd står plötsligt upp som en tussilago ur asfalten i en av de senaste gallupundersökningarna. Efter att ha plöjt på djupet i flera val är partiet plötsligt, visserligen hittills i bara en enda opinionsmätning men i alla fall, uppe i ett 18 procents väljarstöd.
De finlandssvenska socialdemokraternas FSD-kongress i Jakobstad i helgen hölls i positiva tongångar med ett antal engagerade motioner och initiativ.
Förutsättningar för en framtid syntes också i att det ofta kroniskt ålderstigna, finlandssvenska FSD-distriktet valde unga ledare. Viktor Kock, 36, blev ny ordförande. Efter lottning i det oavgjorda valet tog hans motkandidat, Anette Karlsson, 27, upp posten som första vice ordförande.
De finlandssvenska socialdemokraterna i FSD har i hundrade politiska organ runtom i det svenska Finland genom åren spelat dessa första vice- och andra violinistroller.
Det som möjligen nu är lite mentalt annorlunda är att partiets ständiga, något småväxta storebror i Svenskfinland, SFP, ovanligt nog inte sitter vid makten i regeringen. Också det verkar ha gett de FSD-aktiva en viss skjuts i att aktivare agera som ett andra finlandssvenskt allmänparti.
Ett stort arbete ligger framför nyvalda ordförande Kock, som i den lilla kongressen fick 34 röster plus en vinnarlott, medan motkandidaten fick bara de 34 rösterna.
Flera bedömare har påpekat att den socialdemokratiska rörelsen behöver förnyas både ideologiskt och organisatoriskt. SDP behöver helt riktigt akta sig för att det nu plötsliga uppsvinget leder till en "vad var det vi sa"-reaktion, där partiet intuitivt fortsätter falla tillbaka på gångna tiders grundteser i den arbetartradition det förvaltar.
I Viktor Kock, en arbetslös metallarbetare som gav sig på akademiska studier, har partiet fått en förnyare. Han valdes i Jakobstad efter en tydlig facklig lobbning, men är känd som en god debattör i allmänpolitiska frågor med en klar internationell inriktning på vad socialdemokratin är till för.
Den yngre Anette Karlsson har i sin tur en något starkare förankring i de politiska nätverken, bland annat bland partiets unga. Hon jobbar också just nu i riksdagen som medarbetare till en av SDP-ledamöterna.
Den stora utmaningen för FSD är att hitta en bra balans mellan att agera som ett allmänparti med alla de 26 olika teman som kom till uttryck i kongressmotionerna – och att också hitta fokuserade teman, nya mål och ny stil som distrikt.
Presskollegan Österbottens Tidning pekade (ÖT 24.10) på bristen på "intellektuell återväxt" inom socialdemokratin. Det är skarpt och vasst sagt i en tid då ideologierna överlag urvattnas i socialmediernas flamsiga tid.
Tidningens analys kan vara riktig, men behöver också kompletteras med hur socialdemokraterna behöver hitta nya samarbetsformer och inte ständigt vara så sig själva nog.
Den enda tydliga axeln mellan socialdemokraterna och rikets organisationer är den envist tydliga kopplingen till facket. I övrigt har partiet svårt att kliva ner från sin nordiska statsbärarroll för att, nationellt och lokalt, bli en jämlik part med ett antal medborgarrörelser.
Under hösten har moderpartiet SDP startat arbetet med ett "alternativt samhällsfördrag". Själva begreppet torkade visserligen in när inte heller regeringen lyckades få till ett fördrag. Senare har det hela omformats till "rejält handslag"-samtal i stora medborgarforum med alla från och med president Tarja Halonen på talarlistorna.
Vid FSD-kongressen sågs däremot inte ett spår av den samhällsdialogen. Här avhandlades andra initiativ engagerat men spretigt om allt från basinkomst och flyktingarbete till nya broar i Åbolands skärgård – utan koppling till det som sker på toppnivå i partiet.
Den viktigaste ideologiska diskussionen fördes om basinkomsten, den gröna idé som SDP försiktigt börjat flagga för. Här verkar många, också unga, inom FSD allmänt falla tillbaka på en gammal "den som ej arbetar, skall ej heller äta"-ideologi. I vårt förändrade arbetsliv antyder det precis den uppdatering arbetarrörelsen nu behöver.
Efter kongressen i Jakobstad verkar förutsättningarna att slå in på nya vägar däremot just nu vara flera streck bättre än på länge.