En svart dag för Norden
Attentatet mot en skola i Trollhättan är ett slag mot den trygghet vi förbinder med välfärdssamhället.
Det finns knappast ett entydigt svar på frågan varför 21-åringen ville utföra attentatet mot skolan i Trollhättan. Enligt den svenska polisen har man funnit ett självmordsbrev hemma hos den misstänkte och polisen är också övertygad om att det handlar om ett hatbrott. Polisen hänvisar till att gärningsmannen var iklädd hjälm och mask och att hans gång var "militärisk". Gärningsmannen valde också ut sina offer. Dem han angrep med vassa eggvapen hade "en bakgrund i andra länder", som det hette.
En elev, en lärarassistent och gärningsmannen själv dödades i attentatet. Gärningsmannen hann tillfoga ytterligare två personer allvarliga skador innan han själv dödades av polisens kulor.
Attentatet i Trollhättan för tankarna till skolskjutningarna i Jokela 2007 och Kauhajoki 2008. Också i de fallen var gärningsmannen ung och platsen för tragedin en skola. I Norge var det inte en skola men ett ungdomsläger på ön Utøya samt det norska Arbeiderpartiet som var föremål för Anders Behring Breiviks hatbrott. Också Breiviks terrordåd var främst riktat mot personer med utländsk bakgrund.
I Finland har man sedan attentaten i Jokela och Kauhajoki fäst större uppmärksamhet vid kommunikation på sociala medier som kan varsla om att någon planerar genomföra ett terrordåd i en skola.
Det är ändå viktigt att komma ihåg att de fyra fallen i Finland, Norge och Sverige inte är identiska. Förklaringarna till och svaren på frågan "varför" är säkert också olika.
En svart dag för Sverige. En sorgens dag. Så har man beskrivit tragedin i torsdags. Men terrordådet är inte ett slag bara mot Sverige. Precis som Utøya – och Jokela och Kauhajoki före det – är terrordåd som unga personer utför mot andra unga personer i en skola ett nederlag för våra nordiska samhällen som vi själva trots problem uppfattar som i grunden trygga.
Någonstans har det gått fel när unga personer isolerar sig och börjar skapa en annan och snedvriden verklighet på nätet.
Men det är klart att attentatet är ytterligare ett slag mot folkhemmet. Vad händer med Sverige, var frågan många ställde när statsminister Olof Palme sköts ned på öppen gata i Stockholm 1986. Samma fråga har ställts nu.
En sak är i alla fall klar. Våld kan aldrig accepteras. Det ligger nära till hands att kräva större fullmakter för myndigheterna på bekostnad av den privata integriteten för att förhindra att attentat i skolor upprepas.
Striktare kontroll och stängsel har ändå inte kunnat stoppa skolskjutningarna i USA. Strängare vapenlagar skulle säkert ha en viss effekt men inte lösa problemet helt och hållet.
Utmaningen är att kunna komma fram till svaren hur dylika tragedier ska kunna undvikas i framtiden trots att vi bara kan gissa oss till vad som rörde sig i den 21-årige gärningsmannens huvud eller vilken den egentliga orsaken var till att skolskjutningarna i Finland ägde rum.
Efter dådet i Trollhättan, som enligt polisen utfördes av en utlänningsfientlig person, undrade många om detta skulle påverka de förhandlingar om flyktingpolitiken som Sveriges regering och oppositionspartierna utom Sverigedemokraterna fört hela veckan.
I går meddelade regeringen och oppositionsalliansen att man nått en överenskommelse. Regeringen går in för uppehållstillstånd på viss tid och ålägger samtidigt kommunerna att dela på ansvaret för de nyanlända.
Det är svaret på åtminstone en fråga. Sverige kompromissar men böjer sig inte för hatbrott med rasistiska förtecken.