Kvinnan ska fortfarande tiga
Beslutet att öppna prästämbetet också för kvinnor firar trettioårsjubileum nästa år.
En snål vind drar över den evangelisk-lutherska församlingen i Kristinestad. Gunilla Teir, nybliven präst, får inte hålla högmässa i sin hemförsamling. Lars Lövdahl, tf kyrkoherde i församlingen, sätter helt enkelt stopp för kvinnliga präster i predikstolen.
1986 man fattade kyrkomötet i Finland ett beslut om att öppna prästämbetet också för kvinnor. Beslutet vann laga kraft från början av år 1988 och efter det har de kvinnliga prästerna haft samma rätt till ämbetet som männen.
Men i praktiken är det inte så.
En till kvinnliga präster negativt inställd kyrkoherde kan inte få en ordinarie tjänst i församlingen. Men, som tf kyrkoherde är det fortfarande - enligt församlingen - okej att man struntar i lagstiftningen, den om diskriminering på grund av kön.
Vem går man till i fråga om en tvist inom församlingen? Till biskop Björn Vikström. Biskopen, som har en förmåga att vara bestämd och samtidigt belevad, levererar i den här frågan ett överraskande undflyende svar. Biskopen önskar att församlingen i Kristinestad själv ska kunna lösa den här frågan.
Det man frågar sig är varför domkapitlet över huvud taget utnämner tf kyrkoherdar som öppet motsätter sig kvinnliga präster. Kravet som gäller ordinarie kyrkoherdar borde absolut också gälla de i tf-ställning.
Lövdahl fungerar som tf kyrkoherde fram till årsskiftet, det finns en möjlighet att han omväljs om ingen annan söker tjänsten. Han kommer inte att ändra sin inställning till kvinnliga präster och Teir, som inte vill bråka, säger att hon kan söka sig till andra rum där hon tillåts predika.
Med all respekt för personer med en åsikt i frågan, det finns en lag stiftad i fråga om diskriminering på grund av kön. Biskopen kan och ska vara mer bestämd, Teir får inte nöja sig med att hålla tal i församlingshemmet och Lövdahl, han borde helt enkelt följa lagen.