Innehållet viktigare än ämnet
I dagens mångkulturella och delvis sekulariserade värld är kunskapen om religion viktigare än någonsin.
I medierna har den nuvarande religionsundervisningen diskuterats från och till under de senaste åren.
I går startade tre lärare ett medborgarinitiativ om att slå samman undervisningen i religion och livsåskådning till ett gemensamt nytt ämne i grundskolan – åskådningslära.
I dag ska alla elever få undervisning i sin egen religion, också i alla minoritetsreligioner. Konfessionslösa och de som inte kan få undervisning i sin egen religion läser livsåskådningskunskap. För drygt tio år sedan slopades benämningen konfessionell religionsundervisning.
Initiativtagarna motiverar förslaget till lagändring med att etik och religion borde läras ut för en hel klass, så att eleverna tillsammans kan fundera över de här frågorna. Man vill att alla elever i klassen, oberoende av vilken religion man bekänner sig till eller om man är ateist, tillsammans bygger upp en förståelse för hur olika människor kommer överens med hjälp av gemensamma regler.
Man anser att skolans uppgift inte är att lära barnen att bli religionsutövare utan att ge färdkost och kunskaper som behövs i det dagliga livet.
I den finska skolan Kulosaaren yhteiskoulu i Helsingfors har man på eget initiativ ordnat en del av undervisningen i livsåskådningsämnen gemensamt för alla elever. Flera ser den så kallade Brändömodellen som ett bra alternativ.
Den är ett steg i rätt riktning men det räcker inte för initiativtagarna som vill ta steget fullt ut.
Initiativet har diskuterats en del redan. Både inom evangelisk-lutherska kyrkan och inom andra religiösa samfund ställer man sig kritisk till det. I Kyrkpressen (30.7) säger biskopsmötets generalsekreterare att elever behöver både integration och kunskap i den egna religionen. Också Ekumeniska rådet ser faror i att slopa religionsundervisningen. I Österbottens tidning (8.8) säger imamen i Jakobstad att det är viktigt att barnen får undervisning i sin egen religion.
Man kan ifrågasätta om det är skolans uppgift att lära ut religion, eller om det i stället är den egna kyrkan som ska axla det ansvaret. Kunde till exempel den evangelisk-lutherska kyrkans konfirmationsundervisning se annorlunda ut än i dag.
I dag konfirmeras drygt 80 procent av 15-åringarna. Men om de inte har undervisning i religion i skolan, och religionen börjar kännas främmande kan det i förlängningen leda till att man inte heller deltar i konfirmationsundervisningen utan i stället väljer att medverka i Prometheus-läger, där man diskuterar olika aktuella frågor i ungdomarnas liv.
Konfirmationsundervisning eller Prometheus utesluter inte varandra, både ger säkert en 15-åring något för framtiden.
Om utvecklingen blir den att eleverna inte får väsentlig undervisning i religion är det illa.
I dagens multikulturella samhälle är det av största vikt att barnen lär sig och förstår vad de olika religionerna har och har haft för betydelse för utvecklingen i världen. Minst lika viktig är diskussion kring etik och moral.
Men var och på vilket sätt ska kunskapen insupas? Det viktiga är inte vad ett ämne heter i skolan – religion, livsåskådning eller åskådningslära. Det viktiga är att religion, etik och moral diskuteras i vårt mångkulturella samhälle ur så många olika synvinklar som möjligt.