Vi behöver invandrarna

Nu börjar vi se svart på vitt hur vår befolkning åldras. Hittills i år har det fötts färre människor i Finland än det har avlidit. Då Statistikcentralen presenterade siffrorna för det första kvartalet var antalet födda färre än antalet döda för första gången sedan krigstiden. Något liknande upplevde Finland senast för 73 år sedan.
I april föddes det för första månaden i år fler människor än det dog. Men plusset är mindre än ifjol. Normalt ökar antalet födda kraftigt under den ljusa och varma delen av året. Den stora trenden är tydlig: på grund av vår befolkningsstruktur med allt större andel äldre, minskar antalet födda samtidigt som de döda blir fler.
Av de 19 landskapen i Finland ökade befolkningen under det första kvartalet i bara fyra: Nyland, Norra Österbotten, Birkaland och Egentliga Finland.

Tack vare invandringen har befolkningen i alla fall inte minskat totalt sett. Under januari-april ökade landets befolkning med knappt 2 500 personer. Det är ändå nästan 3 000 mindre än befolkningstillväxten under motsvarande period i fjol. Det beror på att även invandringen har minskat. Om den fortsätter att sjunka kan snart inte ens den kompensera en naturlig befolkningsminskning.
Situationen i Ukraina syns tydligt i statistiken över ansökningar om uppehållstillstånd i år. Under årets tre första månader toppar ansökningar från ukrainare. I fjol var ryssarna den överlägset största gruppen, medan ukrainarna låg på en fjärde plats efter indier och kineser.

I ljuset av de här statistiska siffrorna känns det fullständigt bakvänt att strama åt invandringspolitiken, vilket den kommande regeringen förefaller att vilja göra. Låt vara att texten i den invandringspolitiska arbetsgruppens riktlinje vid en första anblick kan ses som positivt inställd till åtminstone arbetskraftsinvandring. Men behovsprövningen för utländsk arbetskraft bibehålls vilket fungerar som en broms eller i värsta fall total spärr.
En humanitär invandring, som det skulle finnas gott utrymme för, hör inte till den kommande regeringens högsta prioriteringar – tvärtom.

Den kommande regeringen vill göra en utredning kring kostnaderna för invandringen och dess inverkan på samhället. Den kommer antagligen att visa att kostnaderna underskrider de intäkter invandringen ger på sikt. Samtidigt kunde utredningen kanske ta folk ur villfarelsen att den finländska arbetslösheten skulle sjunka om vi inte hade invandrare.
Den färska statistiken antyder att det kanske hellre bör göras en utredning kring vad kostnaderna och konsekvenserna för samhället blir – utan invandring. Invandrarna utgör nämligen en resurs som vi inte klarar oss utan. Aktivitet krävs för att locka hit fler invandrare, inte färre.
Invandringen sker inte av sig självt. Om vi vill ha invandrare – som vi bevisligen behöver – så bör Finland också signalera det och göra det lättare för dem att komma hit och hitta sig till rätta här. Samtidigt ska de som inte bara behöver ett jobb utan i första hand trygghet inte stoppas.

En positiv utveckling har skett i behandlingen av ansökningar om medborgarskap. 2013 tog det i medeltal 351 dygn, men under första halvåret 2014 bara 217 dygn.
Nu borde byråkratin kring arbetstillstånd i sin tur luckras upp för att snabba på även den processen.