Ny direktör, gamla utmaningar
Tom Simola stöds av hela fullmäktige. Det behövs ifall han vill öka takten i den ekonomiska anpassningen.
Raseborgs nye stadsdirektör Tom Simola fick ett starkt mandat av stadsfullmäktige. Innan fullmäktigeordförande Thomas Blomqvists klubba föll för det enhälliga valet var alla fullmäktigegrupper överens om att kandidaten var den bästa tänkbara och att valprocessen sköttes föredömligt.
Det är inte varje dag Svenska folkpartiet får beröm av Sannfinländarna, men till och med det fick fullmäktige uppleva när ledamoten Petri Palin tyckte att beredningen av stadsdirektörsvalet kunde stå modell för en beslutsprocess med optimal insyn och öppenhet.
Tom Simola har lett Kimitoöns kommun och dess föregångare Kimito i fjorton år. Erfarenheterna av den samgången och framför allt av eftervården kommer väl till pass. I intervjun i gårdagens VN nämner Simola svårigheterna med att upprätthålla servicen i glest befolkade delar av kommunen.
Också i Raseborg finns en kvardröjande uppfattning om att "allt" har koncentrerats till Ekenäs, trots att staden gjorde stora underhållsinvesteringar både i Karis och i Pojo under sina första år.
Ekonomin blir den nye stadsdirektörens första och största utmaning. Vid samma möte där Simola utsågs beslöt fullmäktige att uppdatera åtgärdsprogrammet för att balansera ekonomin från 2010. Programmet ska minska utgifterna med närmare 12 miljoner euro fram till 2018, nästa år ska staden sänka sina kostnader med nästan 3 miljoner.
Raseborg har kämpat med ekonomin ända sedan sitt första år, men målet att få ekonomin i balans flyttas hela tiden framåt. Åtgärderna har inte varit verkningslösa, till exempel så överskreds fjolårsmålet att minska personalen med 61 årsverken. Av de 60 årsverken som ska minskas i år hade staden i mars uppnått 38 stycken.
Raseborg har också höjt skatteuttaget, men med 22 procents skattesats börjar de möjligheterna vara uttömda. Skatteintäkterna dämpas av att folkmängden minskar samtidigt som arbetslösheten ökar. Den ekvationen är svår att lösa med politiska beslut.
Den nye stadsdirektören har ingen snabb lösning, men han kan förhoppningsvis se läget utifrån och kanske ge anpassningen nya element. Ifall det då handlar om att rubba invanda strukturer behöver han det starka mandat fullmäktige gav honom.
En viktig uppgift blir att ge Raseborg en positivare image. Tom Simola talade i VN-intervjun om Raseborgs möjligheter att profilera sig i närområdet. Lojo har lyckats bättre i det avseendet, men Raseborg har alla förutsättningar att hävda sin ställning som det ena av två starka centrum väster om metropolregionen.
Men för att det ska lyckas måste staden få ekonomin i balans, om fokuseringen hela tiden ligger på sparande och nedskärningar är det näst intill omöjligt att samtidigt tala om tillväxt och framtidstro.
Sedan är det inte sagt att förhoppningen om lugnare tider för kommunerna med en Centerledd regering kan uppfyllas.
Social- och hälsovårdsreformen kommer i någon form upp på bordet på nytt, och då gäller det för Raseborg att ha en klar strategi. Målet måste vara att hålla kvar en stark enhet i Västnyland, men det blir en dragkamp om resurserna inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
När den nya regeringen bildas finns det starka lobbare som kör fram den nya banan som vilseledande marknadsförs som "entimmeståget" mellan Helsingfors och Åbo. Då måste de som ser det alternativet som ett allvarligt hot mot kustbanan som västnyländsk livsnerv se till att de hörs.