Fel att spara på vägunderhållet
Vintern gick hårt åt vägarna. Nu betalas priset för försummat underhåll under många år.
Den milda och blöta vintern har gått hårt åt vägarna. När den våta vägbanan fryser på natten bryts asfaltytan sönder, processen går snabbare ju äldre och tunnare asfaltlagret är.
Problemen finns förstås inte bara på landsvägarna, också tätorternas gator och vägar drabbas.
Tom Eliasson vid Destia som svarar för vägunderhållet i västra Nyland jämförde i en VN-intervju vägarnas skick med ett hus, om taket läcker blir det snabbt stora och dyra skador.
Det går inte att göra något åt naturens krafter, men problemen på vägarna beror inte bara på dem.
Under en följd av år har underhållet och förnyandet av gammal beläggning inte hållit jämna steg med slitaget. Orsaken är mycket enkel: det har inte funnits pengar.
För ett par år sedan förnyades 2 000 kilometer väg per år, mot 4 000 kilometer vid millennieskiftet.
Nu förnyas vägarna i samma takt som på 1960-talet, trots att trafiken är mångdubbelt större.
Närings-, trafik- och miljöcentralen talar för Nylands del om en reparationsskuld som uppgår till 230 miljoner euro, det är en femtedel av reparationsunderskottet för hela landet.
I december föreslog en parlamentarisk arbetsgrupp att anslaget för underhåll ökas med 200 miljoner euro per år. Nedskärningskraven gör ändå att det är svårt att få in den summan i budgeten.
Men här borde politikerna tänka långsiktigt. Vägnätet är en dyr och viktig del av samhällets infrastruktur. Det är rena slöseriet att låta det förfalla.
Det försummade vägunderhållet har lett till förslag om att man lägger nya infrastrukturprojekt på is och i stället satsar på underhållet av det existerande nätet. Men det behövs både underhåll och nya investeringar.
Dilemmat skulle vara lättare att hantera ifall resurserna för underhållet hade fått hålla jämna steg med behovet. Den erfarenheten kan den nya riksdagen gärna ha med sig.