Kort program och handlingsplan
Ett kort regeringsprogram som följs upp med en handlingsplan gör regeringsarbetet flexiblare, men kräver också lojalitet.
Då Jyrki Katainens regering efter många om och men kom till efter riksdagsvalet 2011 fanns det som ett resultat av regeringsförhandlingarna en manual på 90 sidor för regeringen att följa. Regeringsprogrammet var tjockare och mer detaljerat än någonsin tidigare.
Ett långt och utförligt program var det enda alternativet för en bred och brokig sexpartiregering. Det hade inte blivit en regering över huvud taget annars. Alla krävde sitt bomärke i programmet.
Med facit i hand vet vi att trots den exakta manualen gick det inte så bra. Det beror bland annat på att manualen var uppgjord utgående från läget 2011 och den optimistiska syn man hade på de närmaste åren. Regeringsprogrammet uppdaterades inte egentligen alls trots missvisande prognoser och stora förändringar i omvärlden - slutresultatet blev klent.
En arbetsgrupp som har jobbat med ett projekt för utveckling av statens styrsystem har i vinter presenterat en ny verksamhetsmodell för regeringspolitiken. Man föreslår ett kort strategiskt regeringsprogram som preciseras senare genom en handlingsplan där man tar fasta på hur de stora strategiska helheterna ska förverkligas.
Det nya systemet med en ny handlingsplan varje år ger möjlighet att justera och precisera programmet i takt med att världen förändras. Förslaget har tagits väl emot i den politiska ledningen och inom de politiska partierna.
Det nyplanerade systemet med ett kort strategiskt regeringsprogram har redan haft effekt och flera partier har inför riksdagsvalet presenterat sina egna program, medan andra eventuellt ännu kommer med sina.
Korta och icke detaljerade "strategiska regeringsprogram" i stället för eller som alternativ till valprogram på kanske mer än 100 punkter är enklare att greppa för väljarna. Det som ingår i det korta programmet ger en bild av vad partiet prioriterar till skillnad från smörgåsbordet som valprogrammet serverar. Där finns dessutom ofta bara mål, inte medel.
Ett kort och icke detaljerat regeringsprogram ställer krav på regeringspartiernas samarbetsförmåga och samsyn. Det måste finnas en klar gemensam uppfattning om de primära målen och en enhetlig strategisk syn.
Den handlingsplan som görs upp månaderna efter att regeringen tillträtt inbegriper också budgetarbetet. Planen ska sedan uppdateras varje år och kan rimligen inte utvecklas till liknande utdragna armbrytningar en gång per år som regeringsprogrammen nu varit vart fjärde år. De stora linjerna förbinder sig partierna till redan i regeringsprogrammet.
En extra utmaning blir det för sektorministrarna att acceptera handlingsplanen. Då de utses känner de ju endast till de strategiska målen i det tunna regeringsprogrammet. Vägen och medlen för att nå målen spikas först i handlingsplanen.
Det krävs lojalitet och helhjärtat stöd för ett kort regeringsprogram där huvudlinjerna finns tydligt uppgjorda. Från flera politiska håll har det talats för färre ministrar i nästa regering, det skulle givetvis öka möjligheterna för att hela teamet ska dra åt samma håll.
Givetvis kommer det under riksdagsperioden att uppstå nya och oväntade situationer där parterna i en koalitionsregering kommer att vara av olika åsikt kring lösningarna. Lojaliteten ska gälla det man kommit överens om i regeringsprogrammet. Ideologiska skillnader måste naturligtvis få komma fram och politiska avvägningar göras under mandatperiodens gång.