Kamp om plasten
Finns det en konflikt mellan avfallsbolagen som vill bränna plasten, och de som vill återvinna den som råvara? Kanske inte.
Soptipparna fasas ut, och avfallet tas tillvara som en resurs. I Västnyland går det brännbara blandavfallet till förbränningsverket i Vanda där det bränns till energi.
Också plasten hamnar i avfallskraftverkets brännugn, i motsats till exempel till Sverige, där plasten samlas in för att återanvändas som råvara i industrin. I Sverige har man kommit till att återvinning enligt en livscykelanalys sparar mera energi än värmevärdet per kilo material.
Bland annat på Åland har man separata sopkärl för plasten, men än så länge går den insamlade plasten ändå till förbränning.
Att plasten blir energi och inte råvara kan ifrågasättas. I tisdagens VN intervjuades miljövännen Krister Welander som hellre vill återvinna plasten än bränna upp den.
Problemavfallsföretaget Ekokem har ett forskningsprojekt kring möjligheterna att återvinna plasten. Projektchefen Camilla Wiik påpekade i somras att det från början av nästa år måste finnas separata insamlingskärl för plast.
I så fall vore det ju förnuftigt om det också finns en fungerande återvinning. Hushållen inser nog att avfallssorteringen ökar, det finns ingen återvändo till soptunnan dit allt kunde slängas.
Än så länge är synsättet i alla fall det som avfallshanteringsassistenten Linda Wendén vid Rosk'n Roll ger uttryck för: det bästa sättet att behandla plast är att bränna den.
Kan man möjligen spåra en liten kamp om resurserna? Avfallsföretagen har förbundit sig att leverera en viss mängd material till avfallsverket, och då har man gärna med plasten.
Man ska inte konstruera en konflikt där den inte finns. Så länge det inte finns ett kostnadseffektivt system för att tillverka ny råvara av plasten är avfallsplasten kommersiellt ointressant för industrin.
Men det är inget argument mot att försöka göra plastavfallet attraktivt.
På vägen dit är det under alla omständigheter bättre att plasten blir energi än att den hamnar i naturen eller på soptippar där nedbrytningstiden räknas i decennier och sekler.