Intressekollision i naturen

Forststyrelsen har kommit med en rapport där man föreslår att Ekenäs skärgårds nationalpark utvidgas och att en helt ny park grundas kring Porkala.
Enligt förslaget skulle Ekenäs nationalpark mer än fördubblas jämfört med dagens område. Det mest betydelsefulla utvidgningsområdet skulle vara Segelskärs utskärsområde.
För Porkalaområdet föreslår Forststyrelsen flera alternativ och en yta på drygt 13 000 hektar.

Som vanligt då det gäller naturskydd eller nationalparker väcker planerna protester. Osäkerheten är stor beträffande vilka konsekvenser en ny status för områdena skulle få och olika intressen kolliderar obönhörligt.
Kring Segelskär idkas varje år sjöfågeljakt och området sägs också vara ett kärt tillhåll för sälar. Det här gör att fiskare och jägare i Ekenäs skärgård ogillar planerna. Jakten förbjuds och sälarna kan få ett skyddat revir om området blir nationalpark och det kan få oanade följder för områdets fiskare och deras bragder. Forststyrelsen påpekar i alla fall att inte en enda säl har skjutits i området de senaste tre åren.
En utvidgad nationalpark kräver också mer resurser och det tvivlar en del skärgårdsbor på att Forststyrelsen har. Det tvivlet kan man vara beredd att hålla med om med tanke på hur resurserna hittills inte har motsvarat utfästelserna.

Fördelarna är givetvis också många. Dels skyddas naturvärden, dels får allmänheten ett större och mångsidigare rekreationsområde - vilket det visserligen redan nu fungerar som i de delar som hittills bara är planerade som nationalpark.
I Ekenäs skärgårds nationalpark räknar man in drygt 50 000 besökare per år och den lokalekonomiska nyttan beräknas till cirka tre miljoner euro per år.

En nationalpark i Porkala är inte en ny idé, den ventilerades första gången redan för närmare 40 år sedan. Men ingenting har hänt och därför är reaktionerna nu häftiga då ett förslag plötsligt läggs fram.
I Porkala är man framförallt rädda för hur vägarna ut till Porkala udd och havsområdet ska kunna ta emot den invasion en nationalpark kan medföra. Man talar om att idyllen förstörs och frågar sig hur det går att förena tanken på att skydda naturen samtidigt som man talar för betydande turism och så många besökare som möjligt.

Här saknas förtroende och att helt utan dialog lägga fram ett förslag framför näsan på folk som i högsta grad berörs känns förstås illa.
Innan Ekenäs skärgårds nationalpark blev verklighet fördes under många års tid en livlig debatt om parkens tillblivelse. Redan 1980, nästan tio år innan lagen om parken var ett faktum, kom debatten igång. Byråforstmästare Veikko Marttila kunde då stolt meddela att det är första gången grannar till och markägare inom en kommande nationalpark får uttala sig om planeringen innan parken grundas.
En delegation tillsattes så småningom där också skärgårdsbor ingick. Den fungerade som en viktig länk mellan den statliga förvaltningen och skärgårdsbefolkningen.

Var finns diplomaterna i dag?  Nu togs rapporten om de nya förslagen emot av en nöjd miljöminister Sanni Grahn-Larsson (Saml) som hjärtligt hejar på processen och hoppas på snabba åtgärder.
En god början kunde vara att översätta den beredning som nu har gjorts i praktiken enbart på finska. Att som specialplanerare Jouko Högmander på Forststyrelsen säga att en översättning inte var realistisk (VN 11.2) ger ingen bra bild av samarbetsviljan och förståelsen för den i huvudsak svenska befolkningen i skärgården.