Presidenten satte ner foten
Det behövs klarhet i vilka formella krav som gäller och tydlighet i vad som förväntas.
President Sauli Niinistö vill undvika en liknande diskussion som man hade när beslutet skulle tas om Finlands deltagande i övervakningen av luftrummet över Island. Därför, sade presidenten på sin presskonferens i tisdags, vill han först ha klarhet i vad det innebär att Finland deltar i tekniska övningar med det amerikanska flygvapnet i Estland.
Det argumentet kan man förstå. Detta gäller även kravet på att veta vad som förväntas av ett finländskt deltagande.
Sedan blir det mer förvirrande. Försvarsminister Carl Haglund (SFP) har sagt att han inte känner till någon inbjudan. Kommendören för försvarsmakten Jarmo Lindberg uppger att han känner till saken. Jeffrey Renau, pressansvarig vid USA:s ambassad i Helsingfors sade att Finland fick en inbjudan "för flera veckor sedan".
På vissa håll råder det dessutom en uppfattning om att saken diskuterades under Natos toppmöte i Wales i fjol.
Det har spekulerats friskt i åsiktskollisionerna i presidentens och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott (utva). Men efteråt har både statsminister Alexander Stubb (Saml) och försvarsminister Carl Haglund varit väldigt tydliga när det gäller att hålla med presidenten. Saken har bara diskuterats, heter det.
Den följande frågan som infinner sig är hur det kommer sig att saken överhuvudtaget togs upp. Förre statssekreteraren Risto Volanen räknar upp olika alternativ hur det kunde ha gått till i sin blogg 20.1. Det mesta tyder på någon form av olycksfall i arbetet.
Enligt välunderrättade källor kommer en skriftlig inbjudan att ges till försvarsministeriet inom en snar framtid. Därmed borde alla formaliteter vara uppfyllda.
Det är väl ingen som tror att presidenten och ministrar med ansvar för utrikes- och säkerhetspolitik alltid är eniga. Men turerna kring flygövningen i Estland aktualiserar den fråga som ställdes redan när man beslöt att beskära presidentens makt. Presidenten leder utrikespolitiken tillsammans med regeringen – men vad händer om åsikterna går isär?
Vid det laget betecknade man en dylik situation som rent teoretisk eftersom frågorna förbereds innan de tas upp i utva. Behandlingen av flygövningen i Estland visar att det i alla fall kan hända – eller åtminstone se ut som om det gnisslade ordentligt i maskineriet.
Enligt Volanen gjorde man senare en justering i avsikt att göra förfarandet klarare för att man inte skulle hamna i en sådan situation. Statsministerns uppgift blir då att förbereda saken så att enighet kan nås.
Om det faktiskt hänger på en formalitet, som en skriftlig inbjudan, kommer saken snart upp igen.
Presidentens irritation över misstankar om att det förekommit försök utifrån att påverka Finlands linje, till exempel genom att pressa den politiska ledningen till att avhålla sig från militära övningar med Nato, är också förståelig. Han avvisar ändå bestämt alla sådana påståenden.
Den övning det nu handlar om är inte en Natoövning, utan en övning med amerikanska flygvapnet, understryker man. Ur rysk synvinkel är det inte sagt att skillnaden är särskilt stor.
Uppgifterna om att det handlar om en teknisk övning, inte en övning av stridsförmågan i krig borde förstås minska dramatiken ytterligare.
Men det kanske inte är möjligt på grund av den spända situation mellan väst och Ryssland som kriget i Ukraina har skapat.
Risto Volanens blogg: http://www.ristovolanen.fi/118302917