Vad behöver Raseborg?
Stadsdirektörsjobbet lockade kvalificerade sökande, beslutsfattarna har ett positivt problem.
Kommundirektören leder kommunens verksamhet och förvaltning, och personifierar hela kommunen. Under de senaste årens åtstramningar har kommundirektörerna överlag fått förklara varför servicen till kommuninvånarna har tunnats ut. Besluten fattas av de förtroendevalda, men ofta är det kommundirektören som får försvara dem i offentligheten.
Det har inte avskräckt dem som seriöst söker jobbet som stadsdirektör i Raseborg. Det faller ändå genast i ögonen att inte en enda kvinna finns bland de intresserade. Könsfördelningen var lika snedvriden när Pargas i höstas sökte ny stadsdirektör. Men kommundirektörstjänsterna är inte enkönade överlag.
Mariehamn hade flera kvinnliga sökande i höstas, och valde också en kvinnlig direktör, som inte ens är den första på den posten.
Också Lojo har haft en kvinnlig stadsdirektör, och på närmare håll var ju Gretel Johansson kommundirektör i Pojo. Att tjänsterna i Pargas och Raseborg inte lockade någon kvinna handlar antagligen mest om tillfälligheter.
Stadsdirektören i Lojo Simo Juva beviljades avsked i måndags, och Hangös Jouko Mäkinen meddelade vid stadsstyrelsemötet samma dag att han tänker gå i pension. Det finns valmöjligheter för intresserade som lockas både av regionen och av jobbet.
De styrande i Raseborg har ett positivt dilemma: Många kandidater är välkvalificerade, men deras meriter finns på olika områden. En del har kommunal erfarenhet från olika sektorer, andra har verkat inom näringslivet eller inom utbildning och utveckling, eller inom den tredje sektorn.
Stadsstyrelsen och i sista hand fullmäktige måste bestämma vilka erfarenheter, meriter och personliga egenskaper som ska väga tyngst. Turbulensen inom kommunsektorn kommer inte att minska, snarare ökar den när social- och hälsovårdsreformen sätts på plats, eller ersätts av någonting helt annat. Några säkra tecken på att kommunernas ekonomi skulle stabiliseras syns inte heller.