Rysslands svaga punkt
På ett år har rubeln förlorat nästan hälften av sitt värde gentemot euron.
Den ryska centralbanken försökte i början av veckan förgäves stoppa valutaraset genom att höja räntan till 17 procent.
I går var svängningarna mindre branta, men rubeln fortsatte att falla.
De verkliga ekonomiska makthavarna i Ryssland, oligarkerna som kontrollerar industrin och energiklustret, har länge känt till landets ekonomiska svagheter. Mellan 2010 och 2013 var nettoutflödet av valuta från Ryssland 232 miljarder dollar, och bara i år räknar man försiktigt med en valutaflykt som är värd 125 miljarder dollar. Oligarkerna har fått fördelar genom att stöda Vladimir Putin, men de litar inte på hans förmåga att sköta landets ekonomi.
Bedömare tror inte att den här krisen försvagar Putins ställning, trots att ryssarna nu har råd till färre shoppingresor utomlands.
Men om krisen blir långvarig, och leder till sjunkande levnadsstandard kan det latenta missnöjet igen stiga till ytan, som under de stora demonstrationerna efter det senaste presidentvalet.
I dag håller president Vladimir Putin en presskonferens, det blir första gången han uppträder i offentligheten sedan valutakrisen blev akut. När han för två veckor sedan höll sitt tal om läget i landet sade han att den försvagade rubeln beror på valutaspekulanter, men att man nog har metoder att stoppa dem.
Valutaspekulation är inget nytt, så fort en valuta verkar instabil kommer spekulationerna i gång. Finansmannen George Soros gjorde en enorm vinst då han i början av 1990-talet spekulerade mot det brittiska pundet. Ungefär samtidigt kämpade riksbanken i Sverige för kronan med räntor på 500 procent. Och Finland försvarade den fasta växelkursen nästan till sista dollar och D-mark i valutareserven.
Att spekulationerna riktas mot rubeln är inget politiskt angrepp på Ryssland, det är marknaden som utnyttjar ett fördelaktigt läge.
Sanktionerna mot Ryssland efter erövringen av Krim och den fortsatta aggressionen mot Ukraina har påverkat ekonomin.
Men den svaga punkten i Rysslands ekonomi är att Ryssland får allt mindre betalat för oljan och inte kan kompensera bortfallet genom annan export. Hälften av statens budgetinkomster kommer från olje- och gasexporten, för att budgeten ska hållas i balans borde oljepriset vara kring 100 dollar per fat. Nu är det cirka 60 dollar, och trenden är sjunkande.
Ryssland behöver utländska investeringar, men Ukrainakrisen gjorde att de politiska riskerna blev alltför stora.
Om Vladimir Putin i dag signalerar en omvärdering av politiken gentemot Ukraina och en beredskap att förutsättningslöst diskutera Krims framtid tar han ett stort steg mot avspänning och normaliserade relationer med EU och USA. Det banar väg för en stabilisering av ekonomin.
Men ingenting i Putins agerande hittills ger hopp om en förändring, tvärtom. Det vore att visa svaghet, och det vill den ryske presidenten, årets man i Ryssland för femtonde gången, minst av allt göra.
Än så länge är valutakrisen ett problem i Ryssland, och för företag, inte minst i Finland, som har räknat med stadigt växande efterfrågan hos köpstarka ryska konsumenter.
Men om krisen förvärras och leder till att de ryska bankerna inte kan klara av sina internationella åtaganden ställs finansvärlden inför ett läge som är allvarligare än den krasch som hotade Grekland. Då ställde EU upp med krispaket som gjorde att Grekland kunde betala sina skulder till kreditgivarna.
Alternativet hade varit att låta Grekland bli bankrutt och bankerna få bära sina förluster, men efter Lehmannkraschen i USA var det ingen som vågade ta risken av en härdsmälta i det europeiska banksystemet.
Men vem griper in om samma banker nu riskerar att förlora cirka 115 miljarder euro i osäkra ryska fordringar?
Taloussanomats ekonomijournalist Jan Hurri befarar att en förvärrad kris i Ryssland kan leda till att den europeiska bankunionen och den nya krishanteringsmekanismen får sina första klienter. Då är också Finland med och betalar.