Gemensamma intressen
FN-steels konkurs var en stor förlust för näringslivet och hela samhället i sydvästra Finland, hundratals personer blev med ett slag arbetslösa både i Västnyland och på Kimitoön, och entreprenörer och underleverantörer fick i många fall helt lägga om sin verksamhet.
Konkursen kom som en blixt från klar himmel, bara en vecka innan beskedet gavs presenterade företaget stolt den nästan färdigrenoverade masugnen, en miljoninvestering som stärkte framtidstron.
Så länge det fördes förhandlingar om ett eventuellt övertagande av verksamheten kunde konkursförvaltningen som drev processen självfallet inte kommentera utsikterna för en fortsättning i offentligheten. Medierna utgick från den rätt allmänt hållna information som gavs. Det kunde ge upphov till grundlösa förhoppningar, vilket Mia Vaarimo vid arbets- och näringsbyrån påtalade i VN den 10 december.
Arbetslöshetsläget på Hangö udd har inte blivit bättre sedan FN-steel försvann, arbetslöshetsgraden är nu 13,1 procent, och tendensen är snarare stigande än sjunkande.
Visserligen är en del av dem som på senaste tid har blivit uppsagda till exempel från Printal eller Assistor inte Hangöbor och syns inte i Hangös statistik. Men de höjer ändå arbetslöshetsgraden i närområdet - närmast Raseborg - därifrån man pendlar till Hangö.
Både tillväxt och tillbakagång på en ort får kringeffekter, det som är bra för Hangö är bra för Raseborg och vice versa. FN-steels konkurs slog ju hårt också mot Raseborg, trots att fabriken fanns i Hangö.
Just nu är ingendera orten något tillväxtlokomotiv, men behovet av samsyn inom näringspolitiken och koordinerade ansträngningar för att attrahera nya företag och ny tillväxt understryks av att arbetskraften alltid har rört sig över kommungränserna.
Att de båda grannkommunerna har mycket gemensamt märks också i deras nyss godkända budgeter för nästa år. Den ökande arbetslösheten gör att skatteintäkterna minskar samtidigt som staten har ökat kommunernas kostnadsansvar för långtidsarbetslösa. Ju längre en person är arbetslös desto större andel av arbetsmarknadsstödet faller på kommunerna, om arbetslösheten har varat längre än 1 000 dagar betalar kommunen 70 procent av stödet.
Det här gäller personer som av olika orsaker inte kan ta del av arbets- och näringsbyråernas primära tjänster.
Tanken är att kommunerna ska arbeta aktivt för att få ut de arbetssökande i arbetslivet. Men samtidigt har statsmakten lagt ansvaret för den mest svårsysselsatta gruppen av arbetslösa på kommunerna, och det i ett ekonomiskt läge där arbetsmarknaden inte suger upp folk utan snarast stöter bort dem.
Det finns positiva företagsnyheter, och i dessa tider är medierna mycket lyhörda för dem. Men realiteten är att friställningar och nyanställningar rör sig på olika skalor. Om tre personer får jobb samtidigt som trettio blir arbetslösa är det den senare nyheten som får genomslagskraft, och som berör många fler.
Den vikande sysselsättningen är - vid sidan om strukturreformerna och nya statliga ingrepp i inkomstfördelningen till kommunerna - det gemensamma hotet mot kommunalekonomin i Hangö och Raseborg.
Hangö vågar i alla fall satsa offensivt då staden nu har slutfört köpet av hamnen i Koverhar, affären är värd tio miljoner euro. Köpet breddar hamnbolagets kapacitet då Koverhar lämpar sig för bulklast som inte kan hanteras i hamnen i Hangö.
Avgående hamndirektören Paavo Lyytikäinen var nöjd över att lämna över ett hamnbolag i gott skick till sin efterträdare Anders Ahlvik, som får leda processen med att integrera den nya enheten i hamnbolagets verksamhet.
Hamnens centrala betydelse för Hangö stads ekonomi framgår också av stadens lånebörda, 68 miljoner euro. Hälften av den summan utgörs av lån till hamnbolaget.
Hamnens och stadens ekonomier är sammanflätade. Därför är prognoserna om fortsatt ekonomisk tillbakagång, med minskande export- och importmängder, särskilt dåliga nyheter ute på Finlands sydspets.