För stor risk
Glädjen var stor när Fortum på tisdagen gav det överraskande beskedet att man kan gå in med en ägarandel på 15 procent i Fennovoimas kärnkraftverksprojekt.
Den inhemska ägarandelen blir minst 60 procent och då kan både riksdagen och regeringen ge grönt ljus för kärnkraftverket.
Om man inte är principiell motståndare till kärnkraften borde väl en stor investering vara enbart positiv?
Kanske ändå inte.
Fennovoima är som namnet säger en inhemsk energisatsning, avsedd att svara mot framtidens växande elbehov. Några stora industrier, som Outokumpu och Rautaruukki hör till ägarna, likaså finns en del kommunala energibolag med bland ägarna. Raseborg var med, men drog sig ur projektet.
Den statliga ryska kärnkraftjätten Rosatom har ersatt tyska Eon som storägare. Rosatom ska också bygga själva reaktorn.
Men det finländska näringslivet har varit ovilligt att öka sin investeringsandel så att det inhemska ägandet skulle komma upp till 60 procent. Tror industrin inte längre att energibehovet på 2020-talet förutsätter ett nytt kärnkraftverk?
Om den internationella situationen hade varit normal hade Rosatoms medverkan inte varit något större problem, Finland har samarbetat problemfritt kring kärnkraft med först sovjetiska och sedan ryska intressenter i fyrtio år.
Ännu i september kunde man försvara regeringens principiella ja till Rosatom med att det trots allt handlar om att en utländsk ägare byts ut mot en annan. Rosatom finns inte på EU:s sanktionslista, och ett finländsk nej hade betytt att man hade gått längre än EU kräver.
Men den koppling som Fortum nu gör ökar projektets exponering mot statliga ryska energiintressen i så hög grad att politiska risker som verkade hanterliga i september nu har blivit oacceptabelt stora.
Fennovoima är bara en bricka i ett mycket större spel, där huvudsaken är Fortums miljardintressen i rysk energiproduktion.
Fortum går med i Fennovoima förutsatt att Fortum, Gazprom och Rosatom genomför en omstrukturering som gör Fortum till majoritetsägare i ett bolag som är storägare av rysk vattenkraft.
Samtidigt stärker Fortum sin ställning på den finländska energimarknaden genom att bli delägare i sina båda kärnkraftskonkurrenter, Fortum äger sedan tidigare en andel i Industrins kraft TVO.
Financial Times skrev i går att statsägda Fortum investerar miljarder i Ryssland trots sanktionerna, och citerar Rosatoms vd Sergej Kirienko som säger att affären stärker energisamarbetet mellan Finland och Ryssland.
Samarbetet handlar inte om råvara utan om att ett finländskt statsbolag investerar i en viktig och lukrativ bransch i Ryssland.
Man kan, som Centerns Mauri Pekkarinen, säga att satsningen ökar Fortums trovärdighet i Ryssland, och att en stor aktör också har politisk tyngd och är "svår att blåsa omkull."
Om den tidigare Yukosägaren Michail Chodorkovskij råkar läsa gårdagens nummer av Kauppalehti där Pekkarinen citeras ler han nog ett snett leende.
Om utländskt ägande i en strategisk sektor som energiproduktionen ses som en risk i Ryssland kan problemet åtgärdas med ett dekret av presidenten.
I en färsk recension i New York Review of Books skriver den insatta Anne Applebaum att de motstridiga och invecklade lagarna som reglerade affärslivet på 1990-talet inte var ett tillfälligt övergångsproblem, utan tvärtom en medveten strategi som innebär att vem som helst när som helst kan ställas till svars för påstådda brott.
I Kremls perspektiv visar affären att Finland till skillnad från andra EU-länder resonerar affärsmässigt och inte låter politiska konjunkturer påverka de goda relationerna. Ryssland vill knappast uppfatta skillnaden mellan staten och ett statsbolag, den distinktionen har Rosatoms och Gazproms ägare inget behov av.
När Ryssland vill spjälka EU:s front erbjuder riktningen Finland utvecklingsdugliga möjligheter.
Den signalen ska riksdagen inte ge.