Centrumdöden hotar
Varuhuset Stockmann genomgår sin värsta kris och omsättningen fortsätter att minska. Det har vi kunnat läsa om i medierna under det senaste året.
Under året som gått har också debattvågorna svallat höga kring en eventuell Citymarket-etablering i Ekenäs centrum. För eller emot. Åsikterna har delat invånarna, och många röster som höjts har velat påtala riskerna med att småbutikerna i Ekenäs centrum dör ut på kuppen.
Samtidigt har några tråkiga nyheter nått dem som nyttjar tjänsterna i Ekenäs centrum. Restaurangen Rådhuset har satt lapp på luckan och inom kort kommer matbutiken Matilda att göra detsamma. Även om orsakerna inte direkt anges vara ekonomiska, sker det här utan att någon megabutik hunnit etablera sig. Skeendet går hand i hand med den nationella trenden som visar nedskärningar och minusresultat vart man än vänder sig.
En av orsakerna till handelsbranschens kris är att internationella nätbutiker tar över en del av marknaden, samtidigt som det råder en krismedvetenhet bland befolkningen. Också de som kanske inte skulle behöva spara drar åt svångremmen.
För alla som sitter på ledande positioner och förväntas vända trenden är det hårda bud. Experterna uppmanar speciellt varuhusen att börja satsa på upplevelser. "Ta efter rederierna" lyder ett av råden (se Hbl 23.7).
Att omvandla ett varuhus med traditionsrika anor till en upplevelseoas är inte gjort i en handvändning. Men om man utgår från att experterna som nu uttalar sig är inne på rätt spår, så blir våra pittoreska gågator i regionen ur den synvinkeln genast intressanta. Här om någonstans finns alla möjlighet att införa upplevelsemomentet på ett naturligt sätt.
Men dit har man ännu inte nått i Raseborg. Det vittnar lördagens händelser om.
I Ekenäs slog Bokkalaset publikrekord under helgen och Kungsgatan med närmiljö utgjorde det fysiska rummet för evenemanget. Vädret var fint och på gatorna rörde sig mycket folk. Men i en av specialbutikerna som har ett sortiment som borde ha tilltalat Bokkalaset målgrupp (kvinnor i olika åldrar), var det enligt expediten extra tomt just i lördags. Det krävs tydligen mer medvetna handlingar för att uppnå önskade synergieffekter.
I en tidigare undersökning (Replacis – Retail Planning for Sustainable Cities) vid Malmö Högskola har man forskat kring planeringen av hållbara handelsplatser i våra städer. I den har man bland annat kommit fram till att man borde bryta den monofunktionella och homogeniserande utvecklingen som strävar mot stora konsumtionsområden, och i stället hitta metoder som igen integrerar civilsamhället och offentliga funktioner i dessa miljöer.
För att konkretisera den tilltänkta modellen kunde man till exempel låta en nybyggd Citymarket i Ekenäs fungera som en plats där folk kan förhandsrösta. Det här är ett sätt att inkludera samhällsgrupper som kanske annars skulle utestängas genom storskaliga homogeniseringar som ofta blir fallet när dylika handelsplatser byggs.
Också på den här punkten har städernas handels- och gågator alla förutsättningar att lyckas. Sedan historisk tid har man befunnit sig mitt i navet av civilsamhället. Man kan då fråga sig varför man skall konstruera stora konstgjorda center utanför staden och där försöka integrera offentliga funktioner, om den naturliga infrastrukturen redan finns på annat håll.
Enligt experterna är grundförutsättningar för framgång alltså upplevelser och integrering. Men för många av våra handelsgator går det brant neråt. Googlar man på ordet Centrumdöden får man många träffar som vittnar om att problematiken i Sverige är densamma. Så vad handlar det hela om?
Kan det vara så att experterna förbisett en av de tänkbara orsakerna till att konsumtionen just nu minskar? Kan det vara så enkelt att folk efter en tid av högkonsumtion och kommersiella ideal, kanske tröttnat på att fylla sina liv med innehållslöst krimskrams som inte ger någon mättnad på djupet?
I sådana fall hjälper varken pengar, upplevelser eller mångbottnade lösningar. Då rör vi oss plötsligt på nya marker, eller kanske rentav på forntida stigar.
Att veta hur och var dessa slingrar sig är kanske inte det sämsta alternativet när vägen framåt har rämnat och ingen riktigt vet hur vägnätet skall byggas för att man skall kunna ta sig vidare.