Gratis kalas kostar
Kultur är inte lyx. Nej. Det är lika lite lyx som näringsrik mat kan anses vara för en växande människa.
I ekonomiskt ansträngda tider händer det tyvärr ofta, att områden som bidrar med bildning och kost av mer andligt karaktär, är det som får stryka på foten när det skall sparas.
Det kan gälla när kommunerna gör upp sina budgeter. När pengarna inte räcker till allt, tvingas man kanske ställa kulturen mot sjukvården eller äldreomsorgen. Inte ens den starkaste kulturentusiasten skulle väl förespråka en prioritering till förmån för kulturen, och låta sin egen mor eller ett litet behövande barn bli utan vård, för att i stället kunna erbjuda dem en teaterupplevelse.
Det samma gäller när det kommer an på den enskilda konsumentens plånbok.
Befinner man sig i en livssituation där valet å ena sidan står mellan mat, mediciner eller nya stövlar till barnen, och å andra sidan kulturkonsumtion, är valet för de allra flesta ganska enkelt att göra.
Man väljer den mat som mättar snabbast när magen skriker. Det är ett ytterst mänskligt förhållningssätt som det är svårt att försöka göra någon värdering kring.
I Maslows uråldriga behovshierarki som är en psykologisk förklaringsmodell för hur människor prioriterar sina behov, kommer de grundläggande behoven på första plats. Först på en femte plats hittas behovet av självförverkligande som kanske närmast tangerar kulturupplevelser.
Men för att bli en hel och välmående människa, krävs mer än att man lyckas hasa sig upp för det första trappsteget och få sina grundläggande behov tillfredsställda. Det kommer man inte ifrån hur dåliga tiderna än blir. Så vad skall man göra? Ja, i nuläget finns det redan många som aktivt engagerar sig.
Ett exempel är pilotprojektet för Kulturpasset som startade i september och finansieras av Undervisnings- och kulturministeriet. I bräschen går Servicen Kultur för alla, vars målsättning är att förbättra speciellt låginkomsttagarens möjligheter att ta del av konst och kultur.
Här betonar man att möjligheterna till ett aktivt deltagande i kulturlivet och upplevelser av konst inte är lyx, utan en grundläggande rättighet för alla. Liknande initiativ kan man hitta i många europeiska länder där det inte enbart är kulturaktörer som fungera som frontfigurer, utan många organisationer inom socialbranschen.
Hur det nämnda pilotprojektet kommer att utvecklas, och i vilken mån den vanliga västnylänningen kommer att känna av det, återstår att se. Det som västnylänningar och andra redan nu kan ta del av, och som inte har något med pilotprojektet att göra, är Bokkalaset som pågår den här helgen i Ekenäs.
Det här är en briljant uppvisning i hur ett antal eldsjälar i samarbete med olika instanser kan servera ett kalasutbud som heter duga. I det här fallet stöder också staden Raseborg evenemanget, dock endast med drygt en tiondedel av den totala budgeten.
De matrelaterade programpunkterna kostar, men glädjande nog är största delen av programmet gratis för besökarna. Här görs heller ingen skillnad på kompisar och kompisar. Alla bjuds in till samma kalas.
Kalaset pågår i fyra dagar och erbjuder också genom den speciella satsningen på barn och unga (sammanlagt nås tretusen dagis- och skolbarn) ett utbud som i dessa ekonomiskt strama tider är unikt. Förutom författarframträdanden av många olika slag, bjuds publiken på två gratis filmföreställningar på kulturhuset Karelia.
Alla som på olika sätt engagerar sig för kalasets förverkligande får knappast full lön för mödan. Så är det ofta. För att någon skall bli bjuden på kalas, behövs någon som ställer till med kalas.
Den bästa gåvan man kan ge arrangörerna är att helt enkelt lystra till den inbjudan som gått ut.
Dylika satsningar har man hittills kunnat ta som en självklarhet. Man kan anta att när tiderna hårdnar rent ekonomiskt, så kommer gratiskalas av den här kategorin att bli en alltmer sällsynt vara. Det gäller att ta tillfället i akt medan det finns.
För att någon skall bli bjuden på kalas, behövs någon som ställer till med kalas