Språkval utan kanter
För en vecka sedan slog bildningsnämnden i Raseborg fast att stadens grundskolor från hösten 2016 börjar undervisa i det andra inhemska språket, finska respektive svenska, från årskurs 1.
Språkvalet har väckt debatt, en finsk opinion vill hellre börja med engelska än svenska på ettan.
Också i bildningsnämnden som med 7 röster mot 4 godkände modellen fanns det en språklig uppdelning.
Raseborg är en tvåspråkig stad där svenskan och finskan är starkt närvarande i vardagen. Att börja med finska respektive svenska redan i ettan stärker och avdramatiserar tvåspråkigheten. Det konstaterade VN redan när förslaget presenterades i våras.
Beredningen var grundlig, bland annat genomfördes en enkät bland vårdnadshavarna. Den utsträcktes också till dem som har barn i åldern 4 - 6 år.
Av de svenska skolbarnsföräldrarna ansåg 96 procent av dem som svarade att finskan ska vara det första obligatoriska språket. Dagisbarnsföräldrarna var lika enhälliga, 97 procent för finskan.
Bland de finska föräldrarna var åsikterna mera delade, 55 procent av skolbarnsföräldrarna ville heller börja med engelska. Men dagisbarnsföräldrarna tyckte annorlunda, där ville 63 procent börja med svenskan.
I fem av sju finska grundskolor vill majoriteten (58 procent) av lärarna att svenskan blir det första främmande språket.
Att 55 procent av dagens finska grundskolföräldrar hellre väljer engelska än svenska har i Borgåbladet (se pressklippen) uppfattats som att Raseborg som en svensk- och SFP-dominerad kommun inte låter den finska minoriteten göra sina egna val. Bbl befarar att det kan bli ett prejudikat som slår emot de finlandssvenska minoriteterna runtom i landet.
Till det kan sägas att det florerande hatet mot svenskan sällan behöver näring av kommunala beslut, det växer ur sin egen välgödslade mylla.
Att debatten om den obligatoriska svenskan i riksdagen antagligen ger upphov till nya hatvågor har nog ingenting med Raseborg att göra, utom att språkbeslutet förstås kan vridas till ett argument om hur de finskspråkigas rättigheter körs över.
Men det är ju inte så att den svenskdominerade nämnden torkade bordet med de finskspråkiga. I själva verket var de flesta föräldrar till de barn som är på väg in i det nya språkprogrammet positiva till att börja med svenskan. I fem av sju grundskolor var också lärarna av den åsikten. Också en betydande minoritet av grundskolföräldrarna stödde svenskan.
Mot den bakgrunden hade det antagligen väckt större besvikelse ifall nämnden hade hållit med majoriteten av dagens finska grundskolföräldrar, men samtidigt ignorerat både de blivande elevernas föräldrar och lärarna.
Nämndens vice ordförande Risto Räty, SDP, som föreslog engelska i stället för svenska, säger nu att beslutet kom till i korrekt ordning, och att det går att leva med.
Den "språkstrid med dolt vassa kanter", som Borgåbladet tycker sig se märks åtminstone inte i det här beslutet.
Sjuåringar som börjar läsa svenska respektive finska samtidigt som de tar steget in i skolvärlden med allt den för med sig lägger förhoppningsvis grunden till ett vidsynt och avspänt förhållande till våra båda språk.
Det stärker en genuin tvåspråkighet, och bidrar i bästa fall till ett bättre språkklimat.