Finland, EU och Nato
I morgon inleder Nato sitt toppmöte i Wales. Finland deltar i egenskap av partner i den internationella styrkan i Afghanistan, Finlands delegation leds av president Sauli Niinistö.
Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen meddelade att Nato tänker öka sin närvaro i Östeuropa, utan att ändå bryta mot avtalet mellan Ryssland och Nato där permanenta Natobaser baser förbjuds. Fogh Rasmussen påpekade ändå att Ryssland för sin del klart bryter mot avtalet.
Vid sidan om de här interna Natofrågorna ska försvarsalliansen också underteckna ett så kallat värdlandsavtal med Finland och Sverige. Avtalet skapar ett regelverk för hur Nato kan öva i de här länderna och hur de vid behov kan ta emot krishjälp av Nato.
Natomötet har kallats historiskt. För första gången sedan det kalla krigets slut går Nato tillbaka till sin ursprungliga uppgift som garant för medlemsländernas säkerhet. Och då finns tyngdpunkten i Europa, som länge levde i tron att de gamla motsättningarna mellan väst och öst försvann för gott när Sovjetunionen med sina världsomspännande ideologiska visioner upplöstes.
I dagens VN konstaterar översten i avsked Erik Erroll att man borde ha sett att Ryssland inte kände sig bekvämt med den situationen. Väst trodde att Ryssland skulle utvecklas till en modern demokrati med samma värderingar som Västeuropa, men president Vladimir Putin hade andra ambitioner. För honom var prioritet nummer ett att återupprätta Rysslands stormaktsposition. Tecknen fanns tidigt, säger Erik Erroll. Till exempel var alla Rysslands militärövningar mycket offensiva.
Krisen i Ukraina visar också att Ryssland har en annan syn än västländerna på användningen av militär styrka.
Den tidigare EU-parlamentarikern Henrik Lax, som länge har arbetat med Östersjö- och Rysslandsfrågor ger frågan en politisk formulering då han konstaterar att president Vladimir Putin har förkastat den europeiska säkerhetsordningen som bygger på OSSE-avtalet från 1975, som bland annat slår fast gränsernas okränkbarhet.
En av grundbultarna i Finlands säkerhetspolitik har brustit, säger Henrik Lax, också han intervjuad i dagens tidning.
Han bedömer att Finland nu har hamnat i en oerhört obekväm säkerhetspolitisk gråzon mellan Natoländerna och Ryssland. Risken är att besluten fattas över våra huvuden, till exempel så att Ryssland kan få gehör för ett krav att Nato inte längre tar in nya medlemmar vid Rysslands gräns.
Gråzonstänkandet är ett relevant begrepp. Helsingin Sanomat refererade i går ett öppet brev som en rad amerikanska utrikespolitiska experter hade sänt till tidningen The Atlantic.
I brevet kritiserade de i skarpa ordalag mötet mellan amerikanska och ryska experter som hölls i somras på Boistö utanför Borgå. Kärnan i deras kritik är att Ukraina inte var representerat vid mötet, vilket kan ge vid handen att Ryssland och kanske också USA inte uppfattar Ukraina som en suverän stat.
Henrik Lax påpekar att säkerhetspolitik inte primärt handlar om militär konfrontation. Däremot gäller det att kunna stå emot ekonomiska och politiska påtryckningar. Krisen i Ukraina visar att de politiska påtryckningarna kan trappas upp till det som nu kallas hybridkrig, där obestämda militära styrkor agerar, samtidigt som ett massivt informationskrig gör det näst intill omöjligt att få en riktig uppfattning om de verkliga händelseförloppen.
För både Erroll och Lax är ett finländskt Natomedlemskap ett naturligt steg.
Ryssland motsätter sig det, men före Ukrainakrisen gick de politiska kommentarerna från Ryssland ut på att landet visserligen inte ser nödvändigheten av ett finländskt Natomedlemskap, men att Finland fattar sina egna beslut.
När Ukrainakrisen har eskalerat har det ändå blivit tydligt att Ryssland inte bara ser Nato som en motståndare, utan hela EU. Enligt rysk uppfattning utlöstes krisen i Ukraina av att EU ville stärka banden till Ukraina.
I det perspektivet ingår Finland redan i fiendelägret, men saknar det skydd som militäralliansen ger.
Det är knappast svårt att inse vilka möjligheter det öppnar, ifall Ryssland beslutar att fortsätta att utvidga sin intressesfär. Ukrainakrisen visar att verktygslådan är mycket välförsedd.