Prislapp på hedern
I juli i fjol publicerades två anonyma inlägg på Svenska Yles nätsida där det påstods att Raseborgs stadsdirektör Mårten Johansson upprepade gånger hade gjort sig skyldig till rattfylleri och blivit av med sitt körkort.
Inläggen lades ut på kvällen den 12 juli och togs bort följande morgon. De var fullständigt grundlösa, överkommissarie Mats Lagerstam på Västra Nylands polisinrättning intygade att några sådana uppgifter inte fanns i polisens register.
Men Mårten Johansson ansåg med rätta att kommentarerna gick över det han som offentlig person måste stå ut med. Han ansåg att det handlade om ärekränkning och försök att skada honom både privat och professionellt. Han bad polisen göra en utredning.
Nu, mer än ett år senare, har häradsåklagaren Heidi Röblom beslutat att förundersökningen läggs ned. Hon säger att utredningen blir för dyr med hänsyn till hur allvarligt brottet är, vilka åtgärder det krävs för att reda ut det och vilka påföljder det kan leda till.
Enligt henne har straffet för ärekränkning lindrats så att det högst kunde bli fråga om böter ifall de skyldiga påträffas och fälls.
Påståendena på nätet eldades under av den sannfinländska fullmäktigeledamoten Petri Palin som vid ett fullmäktigemöte frågade om en tjänsteman som har gjort sig skyldig till rattfylleri har stadsstyrelsens förtroende. Han sade också att han hade blivit kontaktad av kommuninvånare som uttryckt oro över den (icke namngivna) tjänstemannens alkoholkonsumtion, och hänvisade till "flere källor" för sina påståenden. Han betonade ändå att det handlade om uppgifter i andra och tredje hand.
Palins agerande har inte utretts, trots att Mårten Johansson också hänvisade till det i sin anmälan.
Häradsåklagaren har fog för sitt beslut. Men ändå känns det inte rätt.
Kan samhället sätta en prislapp på en enskild medborgares heder?
Någon har offentligt spridit ogrundade och kränkande påståenden om Mårten Johansson. Om en motsvarande kommentar hade publicerats i en tidning hade det varit lättare att få upp spåret efter den skyldige, och också att ställa den som ansvarade för publiceringen till svars.
Men det publicistiska ansvaret för webbkommentarer är en gråzon, medger Patrik Rosström, chef för nyheter och aktualiteter vid Yle Västnyland.
Direktör Marit af Björkesten vid Yle medgav genast att det handlade om ett misstag, förhandsgranskningen av de anonyma inläggen var inte tillräckligt noggrann.
Också Patrik Rosström försäkrar att alla vid det här laget vet att kommentarerna inte borde ha publicerats. Och det har nog skett en viss uppstädning bland Yle Västnylands anonyma kommentar.
Men om Yle sprider falska uppgifter tär det på bolagets trovärdighet, också då uppgifterna finns i ett anonymt kommentarfält.
Nu blev resultatet att det var riskfritt att använda Yles webb till smutskastning och förtal.
Yle håller fast vid att kommentarerna utgör en värdefull debatt som inte skulle föras om inläggen inte skulle få vara anonyma.
Till det kan man säga att somliga inlägg är så stolliga att ingen skulle komma på tanken att sätta sitt eget namn under dem.
För Mårten Johanssons blev saldot i alla fall att ryktena togs upp i dagsljuset och dementerades.
Men eftersom ryktesspridarna går fria får man aldrig klarhet i den samhälleligt intressanta frågan om det låg en organiserad kampanj med syfte att skada både stadsdirektören och i förlängningen hela Raseborg bakom de falska uppgifterna.
Att man inom stadsförvaltningen var besvärad av ryktesspridningen bekräftades av den tidigare stadsstyrelseordföranden Ulf Heimberg, som också själv utsattes för falska rykten.
Och till saken hör också att en del omdömen om både Johansson och Heimberg på Yle Västnylands hemsida ibland saknade alla beröringspunkter med saklighet och normal samtalston, låt vara att de inte uppfyllde kriteriet för förtal.
Vad de tillförde i den västnyländska samhällsdebatten förblir oklart.