Fritt fall för SDP
Trots värmeböljan var det nog en och annan socialdemokrat som kände kalla kårar längs ryggen när Yle senaste vecka presenterade sin partimätning för juli.
SDP gick igenom en uppslitande och ytterst jämn ordförandekamp som fick ett historiskt slut. Jutta Urpilainen fick gå för att partiet hade förlorat alla val med henne som ordförande. Hon kritiserades också för att hon inte hävdade SDP:s intressen i regeringen.
Att finansministern är den som vid sidan av statsministern mest av allt måste hålla fast vid det som hela regeringen har kommit överens om övertygade inte Urpilainens kritiker.
Men skiftet på ordförandeposten blev ingen vändpunkt för SDP. I maj mätte Yle 15 procent för SDP, det var en nedgång med 0,8 procentenheter. I juni låg stödet på 14,8 procent, då var det det lägsta stöd Yle någonsin har mätt för Socialdemokraterna.
Men det blev värre. I juli var SDP:s väljarsöd nere på 13,8 procent, hela 8 procentenheter under Samlingspartiets notering 21,8 procent. Det är knappast enbart Alexander Stubbs förtjänst, men i juli ökade Samlingspartiets stöd med 1,5 procentenheter. Samlingspartiet behåller den tätplats man erövrade av Centern i maj.
Antti Rinne inledde i går sitt eldprov som finansminister när han ledde ministeriets budgetarbete. Det är hans första möjlighet att höja SDP:s profil i regeringen och infria löftena om ökad stimulans, främjande av sysselsättningen och större rättvisa.
Men regeringen slog fast huvudlinjerna i den ekonomiska politiken fram till valet vid miniregeringsförhandlingarna kring midsommaren. Antti Rinne kan inte riva upp de överenskommelserna utan att riskera hela regeringssamarbetet, trots att den politiska omorientering han har utlovat borde komma till synes redan här.
Men som nyvald ordförande och statsminister måste också Alexander Stubb visa att han håller fast vid ingångna överenskommelser.
Rinne har framför allt lyft fram kompensationen till barnfamiljerna för att barnbidraget minskar med cirka 10 euro i månaden. Regeringen enades om att barnfamiljerna i stället ska få ett skatteavdrag, men det är komplicerat att skräddarsy ett avdrag som gagnar alla. De minst bemedlade barnfamiljerna, de som har den allra största nyttan av barnbidraget, gynnas inte av skatteavdrag ifall inkomsten är så låg att de betalar väldigt låg eller ingen skatt alls.
Men Antti Rinne måste hålla fast vid löftet redan för att bevara sin trovärdighet hos de väljargrupper som kände sig svikna när Jutta Urpilainen avpolletterades.
De här gallupsiffrorna ökar sannolikheten för att SDP stannar i opposition efter riksdagsvalet. Det har varit troligt ända sedan det började stå klart att SDP parkerar sig på fjärde plats efter Samlingspartiet, Centern och Sannfinländarna. SDP behöver en rejäl omstart, och den är lättare att göra i opposition än som ett regeringsparti med ansvar för kompromisser som kan kännas obekväma.
Jutta Urpilainen breddade partiet i riktning mot kvinnor inom den offentliga sektorn, och gjorde det i början med en retorik och ett tilltal som stötte bort de traditionella arbetarväljarna med fackbakgrund. De vände sig heller till Sannfinländarna, eller lät bli att rösta.
Antti Rinne gjorde tvärtom, han gjorde sig till tolk för just dem, men den grabbiga jargongen går inte hem hos dem som hellre identifierar sig med Jutta Urpilainens medelklassframtoning.
Rinne misslyckades också med att hela och ena partiet efter valet. Det var meningen att Jutta Urpilainen skulle kompenseras genom en rotation där Eero Heinäluoma skulle bli utrikesminister och Urpilainen efterträda honom på den tunga posten som riksdagens talman.
Men rotationen lyckades inte. Ifall det berodde på att Rinne inte rådde på de tunga politikerna Tuomioja och Heinäluoma så inledde den nya partiledaren sitt ledarskap med en rejäl prestigeförlust.
Hans sits blir inte heller lättare av att det numera finns en tydlig Urpilainenfraktion inom partiet, den uppstod först under vårens ordförandekampanj. Möjligen känner den just nu hur besvikelsen ger vika för en viss skadeglädje.