Hotade sjukhus – igen
Vårdreformen med sina fem stora vårdområden innebär en centralisering som betyder färre sjukhus.
Hela reformen motiveras med att samhället ska garantera att vården håller samma kvalitet överallt i landet, alla medborgare ska få lika god vård. Då talar man om färre, större och mera välutrustade sjukhus.
Social- och hälsovårdsminister Laura Räty, Saml, är helt öppen med att de små sjukhusens dagar är räknade. I Helsingfors och Nylands sjukvårdsområde handlar det bland annat om sjukhusen i Ekenäs och Borgå. Också Lojo sjukhus berörs.
Försvarsminister Carl Haglund som är den enda ledande politikern som är öppet kritisk till reformen sade för en vecka sedan i Hufvudstadsbladet att han är orolig för alla sjukhus i Svenskfinland utom universitetscentralsjukhusen i Helsingfors och Åbo.
Väljer man det synsättet kan man säga att den centrala samhällsservicen i Svenskfinland hotas av nedtrappning.
Sjukhusen i Borgå, Ekenäs, Jakobstad och Vasa fungerar inte på språkliga grunder. Men vid sidan av den medicinska uppgiften är de viktiga kuggar i det som man kunde kalla det finlandssvenska samhället, det är här en svenskspråkig medborgare i Finland får vård på sitt modersmål utan att behovet ifrågasätts på något sätt.
Det finns ett segt argument som går ut på att språket är mindre viktigt än själva vården. Men det går knappast att tala om god vård om patienten och vårdpersonalen inte förstår varandra. Och ju svagare och sjukare och mer utsatt man är desto viktigare är det att kommunikationen på alla plan sker på det språk man behärskar bäst.
SFP säger att man har fått starka garantier för att den språkliga jämlikheten ska beaktas när principerna om social- och hälsovårdsreformen konkretiseras.
Bra så. Men samtidigt hotas alla sjukhus i Svenskfinland. Risken är att de försvinner eller degraderas till en lägre vårdnivå, medan den specialiserade vården flyttas till större enheter som naturligtvis är tvåspråkiga på pappret men inte nödvändigtvis i verkligheten.
Den sortens reformer är inte ovanliga, man brukar tala om domänförluster.
I Borgåbladet sade sjukhusdirektören Sune Lang för ett par dagar sedan att utvecklingen under sommaren har gjort honom betydligt mer oroad för Borgå sjukhus framtid än vad han har varit tidigare.
Då handlar det inte direkt om social- och hälsovårdsreformen, Sune Lang befarar att den nya jourförordning som håller på att förverkligas betyder att färre sjukhus kan fortsätta med samma jourberedskap som i dag. De övriga skulle enligt Sune Lang fungera ungefär som stora hälsostationer.
Förändringen kommer snabbt, jourförordningen ska träda i kraft under första halvan av nästa år. Och i så fall är det beslutsfattarna i Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt och inte de nya vårdområdena som tar besluten.
I samma tidning säger Carl Haglund att han är orolig för att man nu gradvis monterar ned det nuvarande sjukhusnätet och koncentrerar akutfunktionerna till de stora centralsjukhusen.
Oron i Borgå är lika relevant i Västnyland. Västra Nylands sjukhus har en fungerande dygnet runt-jour, och läkaren och vårdpolitikern Karl von Smitten säger att den jouren behövs också framöver, han tror inte på särskilt stora förändringar i det avseendet. Han säger också optimistiskt till Yle att byråkrater och politiker "hittar på saker", men att de får lov att ändra sig när de konfronteras med verkligheten.
Förhoppningsvis har han rätt. Men då både den starkt prestigeladdade social- och hälsovårdsreformen och den nya akutvårdsförordningen samverkar på ett sätt som kan urholka de grundläggande verksamhetsförutsättningarna för ett litet sjukhus som VNS måste den politiska vakthållningen kring en av regionens viktigaste samhällsresurser trappas upp så fort som möjligt.
I Raseborg handlar det ju bland mycket annat också om över 400 jobb.