Curling på jobbet
Just nu i midsommartid inleder många finländare sin semester. På arbetsgivarens bekostnad har man rätt att rå om sin egen tid under ett antal loja veckor.
Så här har det inte alltid varit. Semestern för finländarna kom sent in i bilden och först på 1970-talet infördes en fyra veckor lång lagstadgad semester.
Också på andra sätt har arbetstagarnas villkor förbättrats. Lagar och fackförbund hjälper till att säkerställa en tillvaro där den finländska arbetstagaren inte behöver fungera som slavarbetare under en hård hand. Tyvärr finns det fall där lagarna inte följs.
Rättigheterna är ändå många och varierar förstås beroende på arbetsplatsen. Många kan i dag erbjuda en fungerande hälsovård, ergonomisk handledning och tillhörande utrustning som skall hjälpa till att på olika sätt främja arbetstagarens hälsa och arbetsförmåga.
Andra tillhandahåller lunch- motions- eller kultursedlar som kan verka främjande också under fritiden. Det här hör till välfärdssamhällets stora förmåner, inte alla länder i världen förunnade. Men som på många andra punkter kan också rättigheter missbrukas om man börjar se dem som självklara.
När det gäller den juridiska sidan finns det klart stipulerade regler för en anställning. I princip kan man lite förenklat säga att min skyldighet som arbetstagare är att utföra jobbet enligt arbetsgivarens anvisningar. Arbetsgivarens huvudskyldighet är sedan att betala lön för den tid och prestation man köper av mig. Det är ett regelrätt affärsförhållande som också säkerställs genom arbetsavtalslagen.
Förutom det här behöver alltså arbetsgivaren se till att jag kommer i åtnjutande av mina andra lagstadgade rättigheter. Som arbetstagare bör jag sedan se till att undvika några grundläggande saker som snabbt kan äventyra min anställning. Till dem hör alkoholmissbruk och stöld.
Förutom det här finns det en grå zon när det gäller rättigheter och skyldigheter som det kan finnas orsak att titta lite närmare på. I ett samhälle där rättighet läggs till rättighet uppstår nämligen lätt en glidning och ett ändamålsenligt och viktigt system kan obemärkt börja missbrukas.
I dagens läge kan en arbetsgivare inte kräva att en arbetstagare som medvetet missköter sin fysiska hälsa skall åtgärda den. Inte ens om det medför sjukvårdskostnader eller sjukskrivningar. I det här fallet finns det alltså inga juridiska skyldigheter ur arbetstagarens synvinkel, men det betyder inte att det inte skulle finnas moraliska. Det kan ibland vara bra att också påminna sig om dem för att säkerställa att den finländska arbetsmarknaden hålls sund i framtiden.
På individnivå gäller det alltså att ta sig en rejäl funderare om man gjort tillräckligt för att ta hand om sig själv på bästa sätt. Eller kan det rentav vara så att man av olika orsaker är lite slö och förväntar sig att samhället skall ta ansvar och betala.
Här, och det är bäst att understryka, handlar det alltså inte om sjukdomstillstånd och livssituationer som ligger utanför individens påverkningsmöjligheter, utan sådana där man direkt kan se ett samband mellan individens levnadsstil och de efterföljande kostnaderna som det medför samhället.
För många personer kan det hända att misskötseln av den fysiska hälsan egentligen bero på psykisk ohälsa. Det skulle därför vara viktigt att också arbetsgivaren klarar av att se skillnaden och då i stället försöka inspirera och stöda individen till psykiskt hälsofrämjande åtgärder, trots att det grundläggande hör till arbetsgivarens privata sfär. Kultursedlar är inte att förakta i sammanhanget.
Kort sagt. Det gäller alltså att försöka få syn på det som är regelrätta curlingfasoner på arbetsplatserna, där man gömmer sig bakom lagstadgade rättigheter, men inte tar sitt ansvar på individnivå under fritiden.
Varför inte ta semestern som en bra kickoff för att komma i gång med nya vanor och en ny livsstil som är hållbar på sikt. Det gör garanterat livet och jobbet lite roligare också efter semestern.