Ett litet hopp
Man ska naturligtvis inte dra alltför stora växlar på torsdagens nyhet att staten och det tyska varvet Meyer Werft förhandlar om att köpa STX Finlands varv i Åbo.
Men då finländsk varvsindustri länge har bjudit på nästan bara dåliga nyheter ger förhandlingarna åtminstone ett litet hopp om att det anrika varvet i Åbo har en framtid.
Om det verkligen blir en försäljning som tryggar fortsatt verksamhet i Åbo får affären positiva följder för hela det stora skeppsbyggarklustret. Också i Västnyland finns det verkstadsföretag som har stått för underleveranser bland annat till de stora lyxkryssarbyggena som länge var ryggraden i Åbovarvets verksamhet.
Men de senaste stora lyxkryssarna gick Åbovarvet förbi för att varvets koreanska ägare inte kunde ställa upp med finansiering under byggnadstiden. Och då staten inte heller kunde ge ett större stöd än EU-reglerna tillåter har Åbovarvet gått miste om beställningar som man till och med har haft föravtal om.
Åbovarvets ställning inom STX-koncernen försvagas också av att det konkurrerar med koncernens varv i Frankrike, där den franska staten äger en stor del.
Förhandlingarna är i ett inledande skede. Det är oklart om de ägarna går med på att sälja bara Åbovarvet eller om man vill att alla koncernens europeiska varv ska vara med i samma paket. Den här och andra öppna frågor klarnar kanske under näringsminister Jan Vapaavuoris pågående besök i Sydkorea.
Det 200 år gamla familjeföretaget Meyer Werft är i alla fall en mycket lämplig ägare till Åbovarvet. Varvet är numera specialiserat på kryssningsfartyg, men har inte möjlighet att bygga de största fartygen. Men den kapaciteten finns i Åbo. Meyer har alltså ett intresse att utveckla varvet.
Att man får någon slags garantier för att verksamheten fortsätter är rimligen också en förutsättning för att staten ska gå med som en minoritetsägare.
Jan Vapaavuori betonar att staten vill göra allt som är lagligt och möjligt för att trygga varvsverksamheten i Åbo. Men då är en viktig förutsättning att man får en trovärdig industriell partner. Det kravet fyller Meyer Werft mer än väl.
Men för Meyer är det en stor risk att bli Åbovarvets huvudägare och svara för lönsamheten, säger professor Burghard Lemper vid forskningscentret för sjöfart och logistik i Bremen. Meyer har inte heller något direkt tryck på att växa i Europa.
Fördelen är att ett förvärv av Åbovarvet breddar Meyers register och ger möjlighet att konkurrera om de största kryssningsfartygen.
Det kan också spela in att efterfrågan på nya stora kryssningsfartyg håller på att ta fart efter lågkonjunkturen. Så sent som på fredagen meddelade det amerikanska rederiet Royal Caribbean Cruises att man beställer en fjärde lyxkryssare av Oasisklass. Beställningen gick till STX i Frankrike, de två första fartygen i serien byggdes i Åbo.
Meyer har sagt att man vill hålla kvar skeppsbyggandet i Europa. Men enligt vd Bernhard Meyer förutsätter det att de europeiska varven samarbetar. Att ta över Åbovarvet passar in i det mönstret.
För arbets- och näringsministeriet kan det dessutom finnas ett övergripande industripolitiskt intresse att hitta en partner inom EU. Det balanserar det starka ryska ägandet i andra sektorer av varvsindustrin.
Om Finlands varvsindustri är stark både när det gäller det arktiska kunnandet och den konsumentdrivna kryssningstrafiken är chanserna större att skeppsbyggandet igen kan bli en bransch som genererar tillväxt, sysselsättning och exportintäkter.
Men det är fortfarande lång väg dit.
Meyer Werft håller betydligt lägre profil i sina kommentarer till förhandlingarna, informationschefen Peter Hackman säger till Yle att förhandlingarna är i startgropen och att resultatet är omöjligt att förutspå.
Om samtalen stannar vid det här verkar det ändå ha varit en nyhet som planterades för att stärka Vapaavuoris chanser i Samlingspartiets ordförandeval, och samtidig ge Jutta Urpilainen en hjälpande hand. Men om Vapaavuori avslöjas med ett sådant taktikspel är skadan nog större än den eventuella nyttan.