Majtal och linjeval

För tio år sedan hade SDP och Vänsterförbundet 72 riksdagsmandat. De två partierna samlade 34,4 procent av rösterna i valet 2003. Fyra år senare minskade mandaten till 62 efter att väljarstödet gick ner till 31,0 procent och i valet för tre år sedan krympte stödet ytterligare till 27,2 procent, vilket gav 56 mandat.
Färska opinionsmätningar, senast i går, ger vid handen att väljarstödet för de två vänsterpartierna just nu är nere i ungefär 24 procent.
Trenden är tydlig, det går stadigt neråt.
SDP som redan i flera decennier har varit det klart större partiet av de två vänsterpartier som sitter i riksdagen, har tappat mark rejält, medan VF visserligen har backat, men inte lika mycket.

Första maj är av tradition arbetarrörelsens dag och arbetarrörelsen är av tradition synonym med vänsterpartierna. Hur resonerar man i dag inom dessa? Man vill naturligtvis inte acceptera att nedgången bara fortsätter, men vilka recept ska man ta till?
Båda partierna var med och bildade Jyrki Katainens sexpartiregering, men VF steg av för drygt en månad sedan i samband med rambudgetförhandlingarna. Nu har VF redan anslutit sig till den övriga oppositionen och försöker nästa vecka i en interpellation om arbetslösheten fälla regeringen. Gårdagens opinionsmätning som Yle offentliggjorde pekar på en liten positiv effekt av VF:s sidbyte, men förändringen ryms inom felmarginalen.
Åtminstone en del av SDP försöker å sin sida stoppa partiets fria fall genom ett ordförandeskifte.

Den här och föregående vecka har Samlingspartiets ordförandekamp förpassat SDP:s dito helt i skuggan, men eftersom SDP har sin partikongress redan om en vecka kommer det politiska ljuset att nu riktas mot socialdemokraterna.
Sittande ordföranden Jutta Urpilainen verkar nu ha medvind och har i mätningar bland socialdemokratiska väljare ett litet försprång till utmanaren Antti Rinne. Det behöver förstås inte stämma överens med hur ombuden på partikongressen röstar fredagen den 9.5.

I dagens VN talar representanter för tre vänsterpartier om hur vänstern ser ut i dag. Peter Björklöf på ytterkanten, FKP, förvånas inte av SDP:s rekordlåga siffror. Han säger att partiet har tappat tråden - "att göra försämringar i samhället som drabbar de svagare är inte arbetarrörelsens roll, varken SDP:s, VF:s eller FKP:s", konstaterar han.
Björklöf har rätt, både SDP och VF har suttit med i regeringar som fattat beslut som drabbat även fattiga och som har ökat klyftorna. Då ekonomin rasar är det emellertid svårt att undvika beslut som inte skulle drabba alla, även de svagaste. Och då Finland traditionellt har breda koalitionsregeringar tvingas man till kompromisser. För den som är kompromisslös öppnar sig aldrig en möjlighet att ta plats i regeringen och därmed sitta med i de kabinett där man kan påverka de beslut som fattas.

Jaana Tasanko, SDP, säger helt riktigt att vänstern måste anpassa sig till dagens krav och kunna göra kompromisser. Det har SDP de facto redan gjort och det har även lett till att man har tvingats svälja, ur vänstersynpunkt, impopulära beslut. Det kan i sin tur ha bidragit till partiets sjunkande opinionssiffror.
Man kommer in i ett ekorrhjul, ju lägre stöd och sämre resultat man uppnår i val, desto mindre blir partiets möjligheter att diktera beslut och desto större blir behovet av kompromisser.
Ett alternativ är givetvis att gå i opposition och bida sin tid.

Det som i alla fall saknas i dagens SDP är en tydlig linje, en klar vision och mission. Hur ser socialdemokraternas modell för det framtida samhället ut? Mycket av de gamla målen är mer eller mindre uppnådda, inte minst eftersom de borgerliga partierna efter hand omfattade en hel del av dem.
Det har gett oss dagens nordiska välfärdssamhälle. Hur detta ska kunna bevaras och utvecklas i en mer globaliserad värld och i en värld där den svaga tillväxten just nu gör att ekonomin hostar, har socialdemokraterna tillsvidare inte lyckats övertyga väljarna om. Man har inte presenterat lösningar som skulle omfattas av fler väljare än de som i dag ännu röstar rött och socialdemokratiskt.
Både Urpilainen och Rinne håller i dag förstamajtal. De är viktigare än något av deras tidigare valborgstal och kommer att analyseras och betygsättas av många. Finns det i talen något som övertygar socialdemokraterna om