Motigheter på slutrakan
Social- och hälsovårdsreformen går in i sitt avgörande skede. Senast på onsdagen ska kommunerna ha lämnat in sina utlåtanden om den.
Inom april hoppas grundtrygghetsminister Susanna Huovinen (SDP) kunna ge ett förslag till riksdagen.
Ett av sexpartiregeringens största och mest omstridda projekt närmar sig slutrakan – eller så inte.
I torsdags avslöjades det att Samlingspartiet har arbetat fram en helt egen modell för social- och hälsovården, en modell som gör rent hus med några av de centrala principerna i den reform som nu ligger ute på remiss.
Avslöjandet väckte förvåning och inte så lite förargelse både bland regeringspartierna och inom oppositionen.
Samlingspartiets modell har utarbetats i en intern arbetsgrupp ledd av näringsminister Jan Vapaavuori. Den är betydligt smalare än den förvaltningsstruktur som Social- och hälsovårdsministeriet har lagt fram.
Saml-modellen utgår från den specialiserade sjukvården. Vården skulle organiseras av de fem universitetssjukhusdistrikten, i Nyland alltså Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS.
Kommunerna skulle sköta primärhälsovården, precis som hittills.
Samlingspartiet vill inte ha några social- och hälsovårdsområden med minst 50 000 invånare, och inte heller några ansvarskommuner eller några basområden med 20 000 invånare.
Samlingspartiet för fram en renodlad sjukvårdsreform som inte berör socialsektorn.
I själva verket är Samlingspartiets bantade modell ganska nära de tankar som många vårdexperter, bland dem HNS:s vd Aki Lindén, har kommit fram med under arbetets gång.
Än så länge handlar det bara om Samlingspartiets interna funderingar. Men alternativet är säkert avsett att användas.
Frågan är förstås varför Samlingspartiet inte har agerat tidigare. Principerna för social- och hälsovårdsreformen har ju varit välkända, och Samlingspartiet har inte satt sig emot dem.
Dessutom ligger beredningsansvaret hos omsorgsminister Susanna Huovinen, SDP, och hon har ingen tanke på att ge reformen ifrån sig.
Så länge det bara handlar om ett förslag som inte ens har presenterats i sin helhet kan man inte bedöma om Samlingspartiets slimmade struktur motsvarar de krav som ursprungligen ställdes på reformen. Den ska bland annat stävja kostnadsökningen och ge en bättre integrering mellan specialiserad vård och primärvård.
Men det lyckas knappast om primärvården över huvud taget inte berörs av reformen.
Regeringens andra stora projekt, kommunreformen, ska skapa större och mera bärkraftiga enheter. De båda reformerna är kopplade till varandra, också social- och hälsovårdsreformen arbetar med större enheter än dagens.
Men så som Vapaavuoris tankar har presenterats verkar kommunreformen mer eller mindre onödig, ifall social- och hälsovårdsreformen krymper till en reform av den specialiserade sjukvården.
I Nyland sköter ju HNS redan nu all vård efter hälsocentralerna.
Samlingspartiets utspel – om det blir ett utspel – kan i praktiken betyda att hela social- och hälsovårdsreformen går i stöpet. Regeringen har knappast tid att göra en helt ny struktur enligt Samlingspartiets mönster, redan det att kommunerna i så fall har uttalat sig om någonting som aldrig blir verklighet betyder att det behövs en ny remissomgång.
Men den första frågan är hur hela regeringen tänker hantera det nya läget. Att Samlingspartiet arbetar fram ett eget förslag innebär ju att partiet underkänner den nuvarande modellen. Men SDP kastar knappast ett förslag som den egna ministern står bakom i soporna. Men det är inte omöjligt att också SDP i det här läget vill ha en lättversion av social- och hälsovårdsreformen.
I sista hand hänger utgången på regeringens vilja och förmåga att hitta en fungerande kompromiss. Det i sin tur förutsätter att Samlingspartiet och SDP fortfarande anser att regeringen har förutsättningar att fortsätta sin existens.