Att bara tro räcker inte
När den omdebatterade frågan om de akuta sjuktransporterna i Västnyland i måndags avgjordes av styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt tog den en helt ny vändning.
Nu får Västra Nylands sjukvårdsområde ta hela ärendet från början, mindre än ett år innan verksamheten ska vara fullt operativ.
VNS beslöt – enhälligt – att Västra Nylands räddningsverk tar hand om ambulanserna från och med nästa år.
Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt bad i januari de berörda kommunerna, Hangö, Raseborg och Ingå, ge sina utlåtanden.
Alla förordade VNS-nämndens linje.
Men HNS:s styrelse beslöt med minsta möjliga marginal, ordförandes röst avgjorde, att transporterna i alla fall ska konkurrensutsättas, trots att det här alternativet över huvud taget inte hade utretts.
Styrelsen tog alltså inte ställning till ett av flera alternativ, med klara konsekvensbedömningar och för- och nackdelar utvärderade, den gick tillbaka till startpunkten, och körde över både sjukvårdsområdet och kommunerna.
HNS:s styrelse visade igen prov på den maktfullkomlighet som det här organet också tidigare har demonstrerat. Det går nog an att höra vad man anser där servicen produceras och konsumeras, men om åsikterna går emot styrelsens egen syn behöver de inte beaktas.
Maktdemonstrationen var inte det mest anmärkningsvärda. Märkligare, och mycket oroväckande, var att HNS-styrelsen fattade ett beslut utan att känna till alla relevanta fakta. Hur många andra beslut fattas och har fattats på lika lösa grunder?
I VN:s artikel i går visade det sig att Helsingforsrepresentanten Suzan Ikävalko, De gröna, som väckte förslaget om konkurrensutsättning, agerade utifrån det hon trodde, men tydligen inte visste.
Hon var övertygad om att räddningsverket kan delta i en konkurrensutsättning, och erbjuda sina tjänster på samma villkor som de privata företagen, vilket förstås skulle ge en god jämförelse mellan de olika aktörernas prisnivåer.
Men efter mötet blev hon upplyst om att räddningsverket inte kan delta i ett öppet anbudsförfarande. Lagen nämner uttryckligen avtal med räddningsverken som alternativ till upphandling.
Principbeslutet som VNS-nämnden tog, och som HNS-ledningen i inget tidigare skede ifrågasatte, innebar ju att man frångick konkurrensutsättningen.
Räddningsdirektör Veli-Pekka Ihamäki vid räddningsverket påpekar dessutom att EU:s principer förhindrar verket från att konkurrera med de privata företagen eftersom villkoren inte är likvärdiga, verket kan inte gå i konkurs.
Suzan Ikävalkos tanke, i gårdagens VN, att man först kunde göra en konkurrensutsättning och sedan ta en offert av räddningsverket låter inte heller förenlig med lagen om upphandling, där de som konkurrerar bemöts jämbördigt och står på samma startlinje.
Att först ha ett anbudsförfarande och sedan koppla in en part som inte har deltagit i den skulle med stor sannolikhet sluta med en fällande dom i marknadsdomstolen.
HNS-styrelsens beslutsfattande var nog inte på den nivå man väntar sig av landets största arbetsgivare.
Inte ens nämndens ordförande Ulla-Marja Urho (Saml.) reagerade, hon valde i stället att köra över den föredragande tjänstemannen, sjukvårdsdistriktets vd Aki Lindén.
Ikävalko är nu besviken över att ingen hejdade henne vid mötet. Och visst borde åtminstone någon tjänsteman ha hajat till.
Det rimliga hade ju varit att bordlägga frågan, utreda den, och självklart ge VNS-nämnden möjlighet att reagera.
Nu ställs den inför en helt ny situation. Områdets direktör Marianne Gripenberg-Gahmberg säger att tiden är väldigt knapp och läget förvirrat.
Det är väl det minsta man kan säga, innan ett upphandlingsavtal får laga kraft är det fullt möjligt att det tar ett varv via marknadsdomstolen, och kanske ännu högre upp.
Visst finns det ambulanser också efter årsskiftet, men om de uppfyller alla kvalitetskrav kan vi inte vara säkra på, säger Marianne Gripenberg-Gahmberg.
Om invånarna i Västra Nylands sjukvårdsområde får sämre service än lagen kräver efter 1.1.2015 så vet de nu var ansvaret finns.