HNS har makten
Hälso- och sjukvårdslagen från 2010 är entydig: det är samkommunen för ett hälso- och sjukvårdsdistrikt som ska organisera de akuta sjuktransporterna, det som numera kallas "prehospital akutsjukvård".
Samkommunen kan antingen ordna transporterna själv, samarbeta med räddningsväsendet eller någon annan samkommun, eller köpa upp verksamheten av en annan producent.
Servicen ska vara tillgänglig på lika villkor inom hela området, slår Social- och hälsovårdsministeriet fast.
I Västnyland beslöt nämnden för Västra Nylands sjukvårdsområde i november i fjol enhälligt att föreslå för styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt att Västra Nylands räddningsverk ska sköta de akuta transporterna i det här området från den 1 januari 2015.
Beställaren HNS är en kommunkoncern, den handlar upp verksamheten av en kommunal inrättning, och kan därför göra det utan konkurrensutsättning, klargjorde Raseborgs upphandlingschef Satu Wigren i VN den 15 februari.
De kommunala ambulansavtalen i Raseborg och Hangö har överförts till Västra Nylands sjukvårdsområde. Sjukvårdsområdet ingick ett likadant avtal med Ingå för åren 2013-14.
Det var ett stort och principiellt viktigt beslut som VNS-nämnden fattade i november.
Att döma av den diskussion som nu har blossat upp om ambulansverksamheten var varken de berörda kommunerna, de nuvarande aktörerna eller medborgarna helt på det klara med innebörden av beslutet.
Till den del det gäller medborgarna får medierna ta på sig en del av kritiken.
Kommunerna som nu ställer sig frågande till konsekvenserna av beslutet försummade för sin del att ge adekvat vägkost till medlemmarna i VNS-nämnden.
Sjukhusdirektören Marianne Gripenberg-Gahmberg säger till Vega Västnyland att beslutet har mognat fram under årens lopp. Enligt henne är det den bästa lösningen både funktionellt och ekonomiskt att låta räddningsverket ta hand om verksamheten. Hon understryker också att nämnden var helt enhällig.
Kommunikationen mellan VNS-nämnden och kommunerna behöver tydligen ses över.
Att överföra den prehospitala akutsjukvården till Västra Nylands räddningsverk betyder att man återkommunaliserar en verksamhet som tidigare har handlats upp på den privata marknaden. Dessutom sätter man principen om konkurrensutsättning ur spel. Konkurrensutsättningen är ju en metod där upphandlaren vill nå största möjliga kostnadseffektivitet, läs handla så billigt som möjligt för skattebetalarnas pengar.
Tystnaden kring beslutet är en intressant kontrast till den livliga debatt som fördes när Ekenäs stad beslöt att konkurrensutsätta ambulansverksamheten som dittills hade skötts av stadens räddningsverk.
I den diskussionen ifrågasattes bland annat om någon annan än räddningsverket kan garantera kvaliteten.
Upphandlingen ledde till en lång besvärskarusell.
Raseborg kräver nu att HNS måste garantera att kostnadsökningen hålls under kontroll, och på samma nivå inom hela distriktet. Det har sagts att Raseborgs kostnader kan öka från 1,3 miljoner euro till 2,7 miljoner när förändringen träder i kraft. Jämförelsen är ändå inte helt adekvat eftersom man inte vet vilken nivå avtal med privata aktörer skulle landa på efter en ny upphandling med höjda servicekrav.
Raseborg vill också att de icke-brådskande transporterna inte utan vidare borde ingå i avtalet med räddningsverket. Kravet är givetvis i de privata serviceproducenternas intresse, men de ekonomiska konsekvenserna måste förstås vägas in i helheten.
Oklarheterna kring ambulansverksamheten har också en annan aspekt. Kommunerna använder och betalar, men deras inflytande över besluten är begränsat till den tyngd de har i det gemensamma beslutande organet.
Förvaltningsmodellerna för social- och hälsovårdsreformen laborerar också med ett överkommunalt beslutsfattande som ligger hos en ansvarskommun eller ett hälso- och sjukvårdsområde.
Hanteringen av den prehospitala akutsjukvården antyder att det i framtiden kan bli många fall där den som har ansvaret bestämmer hur verksamheten sköts. De enskilda kommunerna kan gilla läget eller låta bli, men de måste betala när räkningarna kommer.