Lyckad lösning
Från år 2009 till sommaren 2013 kostade Knipan drygt 160 000 euro i reparationer och underhåll.
Under samma tid gav fastigheten ägaren Raseborgs stad 60 000 euro i intäkter.
Det är dyrt att äga en klenod.
Med tanke på ekonomin, och då villiga krögare inte precis överbjöd varandra för att få hyra Knipan, var det ett realistiskt beslut att sälja den anrika restaurangfastigheten. Knipan återgår nu i privat ägo, efter att ha varit kommunägd sedan 1940-talet.
Det är klart att många tycker att Raseborg nu gör sig av med en av Ekenäs viktigaste symboler. En försäljning diskuterades också år 2010, och då ansåg en betydande opinion att Knipan i Ekenäs – och Casino i Hangö – hade så stor betydelse för respektive orts image och identitet att de borde förbli i kommunal ägo.
Och visst är båda två omistliga pärlor i stadsbilden. De ligger vackert, de representerar en träbyggnadsarkitektur med rötter i 1800-talet, och de står båda för en viktig del av – men inte hela – städernas identitet som sommarstäder. Casino påminner dessutom om förra sekelskiftets mondäna badortskultur i Hangö.
Nu förlorar Raseborg visserligen kontrollen över Knipan, men det koncept som försäljningen bygger på verkar ändå ge goda möjligheter att bevara Knipans unika karaktär.
De nya ägarna tänker fortsätta restaurangverksamheten, vilket också förutsattes i villkoren för försäljningen. De har engagerat en välrenommerad restauratör, som i fjol somras lyckades återge Knipan en hel del av det goda rykte som hade skamfilats av den inte helt lyckade säsongen 2012.
Dessutom är kontraktet på fem år, vilket skapar kontinuitet och ger de nya ägarna möjlighet att planera hur de vill utveckla Knipan.
Problemet är att Knipan är byggd för en annan restaurangkultur än dagens. För att vara trivsam och stämningsfull borde restaurangen vara i det närmaste fullsatt, men det är svårt att åstadkomma.
Det finns säkert möjligheter att tackla det här dilemmat, och förutsättningarna för det är betydligt bättre om det sker i ett samspel mellan restauratören och engagerade ägare som har ett ekonomiskt intresse av att verksamheten är framgångsrik, och förhoppningsvis också kan satsa det som behövs.
Just möjligheten till konstruktivt samarbete mellan ägare och krögare hör till det som skiljer de kommunalägda Knipan och Casino från de flesta andra sommarrestaurangerna i de finländska kuststäderna, det visade VN:s granskning för ett år sedan.
I kommunal ägo konkurrerar Knipan om knappa resurser som staden hellre lägger på det som gynnar kärnverksamheten.
Här finns också en viktig politisk orsak till försäljningen. I Raseborgs trängda ekonomiska läge har det blivit allt svårare att motivera att staden ska ägna sig åt ett förlustbringande ägande av en exklusiv restaurangfastighet samtidigt som andra sektorer tvingas skära ned.
Knipan såldes för 167 500 euro, vilket är mindre än hälften av det pris staden begärde. Gick Knipan för billigt?
Det tycker säkert många, men det ekonomiska värdet på ett unikt objekt med begränsade användningsmöjligheter blir inte högre än vad marknaden är beredd att betala. I mitten av 2000-talet uppskattades Knipans försäljningsvärde till omkring en miljon euro, men den värderingen testades aldrig i verkligheten.
Köparen måste ju kalkylera sina intjäningsmöjligheter, och utgå från att säsongen i dagens läge är drygt fyra månader.
Raseborg fick inte det pris man hoppades på, men staden blev samtidigt av med ett kostnadskrävande åtagande. Saldot slutar knappast på minus, och ett av stadens starka kännetecken finns fortfarande kvar.
En god lösning ser det också ut att bli i Pojo, där det forna affärscentret kan utvecklas till ett centrum för närproducerade livsmedel med kafé, restaurang och försäljning.
En lokal företagare i charkuteribranschen håller i trådarna, och det borgar för att projektet står på realistisk grund. Om Västnyland nu får den saluhall som länge har funnits på önskelistan är det bra för hela regionen – och ett plus för Pojo.