Först ministern, sen reformen?
Det var självklart att den första frågan till kommunminister Henna Virkkunen när hon i går meddelade att hon kandiderar i EU-valet i maj var om hon nu vill fly från ett av regeringens centrala projekt, kommunreformen.
Hennes svar var lika självklart: nej, regeringen blir klar med verktygen för reformen i vår, sedan är det kommunerna som ska förverkliga den.
Men ändå ligger frågan nog närmare sanningen än svaret.
Olikt ministerkollegan Alexander Stubb var Henna Virkkunen en helt otippad EU-kandidat. Stubb återvänder till Europapolitiken som står honom närmast om hjärtat, Henna Virkkunen lämnar inrikespolitiken, men utan den fjäder i hatten som en lyckad kommunreform skulle vara.
Det omstridda förslaget till tvångssammanslagningar av kranskommunerna kring femton stora städer gick nyss ut på remiss. Förslaget kommer från regeringens ministergrupp för regionutveckling, men Henna Virkkunen har praktiskt taget ensam fått försvara det.
Tvångssammanslagningar är ett solklart brott mot löftet att den här regeringen inte slår ihop kommuner mot deras vilja. Och att sammanslagningen skulle kunna genomföras med en folkomröstningsmajoritet som bildas av den större kommunens väljare kan inte vara i enlighet med grundlagen.
Om den här paragrafen kräver grundlagsenlig behandling blir den inte klar före riksdagsvalet 2015. Men tunga företrädare för regeringspartierna vill bli av med den, och i gårdagens Suomen Kuvalehti krävde riksdagsledamoten Eero Lehti (Saml) att Jyrki Katainen tar tillbaka hela kommunreformen som "störtar kommunerna i kaos".
Och då har ingen av de hotade kommunerna ännu hunnit säga sin officiella åsikt om tvånget. Alla partier som är starka både i de stora städerna och i de sammanslagningshotade kranskommunerna (till exempel SFP i fråga om Vasa och Korsholm) hotas av uppslitande svekdebatter om lagen blir verklighet.
Henna Virkkunens optimistiska uppfattning att kommunreformen blir klappad och klar i vår verkar inte riktigt välgrundad.
Men om det skulle bli så att kommunreformen urvattnas eller kanske helt läggs på is är det naturligt att den politiker som mest av allt förknippas med den via ett val kan göra sorti till Bryssel. Det gynnar både henne och hennes parti.
Tre ministrar – den tredje är VF:s Merja Kyllönen – har nu meddelat sitt intresse för EU-parlamentet. Men statsminister Jyrki Katainen ser det inte som en flykt från regeringen, tvärtom låter han förstå att det är naturligt att ta steget från finländsk toppolitik till EU-nivån.
Åtminstone har ett finländskt EU-val aldrig haft så här tunga kandidater, vid sidan av de tre ministrarna ställer ju också EU-kommissionären Olli Rehn upp. Dessutom vill många sittande parlamentariker bli omvalda.
För Timo Soini betyder det att han går miste om att utmana ett drömgarde av motståndare i valdebatten, med Henna Virkkunen bland kandidaterna hade han till och med kunnat komma till skott mot regeringens mest impopulära projekt.
Jyrki Katainen vidhåller att han ger besked om sin egen framtid i april.
Men efter Henna Virkkunens meddelande är hans möjlighet att kandidera i EU-valet blockerad. Katainen kan fortfarande bli EU-kommissionär, men om han siktar på det vore det bättre att ha ett mandat i EU-parlamentet som plattform. EU vill ju öka kommissionärernas demokratiska förankring.
Dessutom är en vanlig kommissionärspost möjligen litet lågrankad för en sittande statsminister, däremot passar den Stubb alldeles utmärkt.
Katainen kan också bli den konservativa gruppens (EPP) kandidat för någon av EU:s topposter. Hans utsikter klarnar antagligen vid EPP:s stora kongress i Dublin 6 – 7 mars.
Men om Katainen inte kommer på fråga för de här posterna verkar det mest sannolika att han ändå sitter kvar som partiledare över nästa riksdagsval – ifall han inte slår alla med häpnad genom att göra som Matti Vanhanen och lämnar politiken helt och hållet.