Saknar Sisu sisu?

För några dagar sedan meddelades att försvarsminister Carl Haglund kommer till Västnyland på onsdag denna vecka. På programmet stod bland annat ett besök på Sisu Auto i Karis.
Det här kunde ha betytt att han skulle ta sig en titt på den lastbilsmodell som Sisu deltar med i offerttävlan om försvarsmaktens stora lastbilsbeställning. Det är nämligen just i dessa tider som de tävlande företagen ska visa upp vad de har att erbjuda.
Vid en närmare granskning visade det sig att besöket inte gällde detta. VN kunde i går berätta att Sisu inte överhuvudtaget är med i leken längre, även om bolaget nog anser sig vara.

Det anbud som Sisu lämnade in var bristfälligt och uppfattades inte överhuvudtaget som en offert på försvarsmaktens anskaffningsavdelning. Sisu meddelade i sitt anbud att man upplever att bolaget har diskriminerats, vilket resurspolitiska avdelningen vid Försvarsministeriet avfärdar i ett PM.
Det här är givetvis ett stort bakslag för vår region. En stor beställning för Sisu hade inneburit en tryggad sysselsättning vid fabriken och en efterlängtad positiv ekonomisk nyhet för västligaste Nyland. De negativa nyheterna har duggat tätt och slagit hårt mot trakten och ett brott på den här trenden skulle rent psykologiskt vara oerhört viktigt. Tyvärr får vi fortsätta vänta på trendbrottet.

Det är över ett år sedan försvarsmaktens lastbilsbeställning började diskuteras. Både riksdagsledamot Thomas Blomqvist (SFP) och Sisus ledning bad Försvarsministeriet utreda om staten kunde göra en så kallad direkt upphandling av lastbilar. I slutet av januari i fjol maade socialdemokraterna i Raseborg kommunen och regionens politiker att göra allt för att säkerställa att försvarets beställning hamnar i Karis.
Anskaffningen har sedan dess varit föremål för en hel del krumbukter, rykten och även en dos politiskt spel.
Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta (SDP) lämnade in ett skriftligt spörsmål till regeringen med krav om att försvarsmakten bör rikta sin beställning till inhemska Sisu. På Försvarsministeriet svarade man att den nya lagstiftningen baserad på EU-direktiv förutsätter att en anbudstävlan genomförs, en direktbeställning är inte möjlig. Det här svaret accepterades inte på socialdemokratiskt håll.

Ett hopp för Sisu att ta hem affären väcktes i våras då det framgick att upphandlingsprocessen blir en annan eftersom det ställs en del militära krav på lastbilarna. En direkt beställning sågs då som möjlig.
I slutet av maj stod det i alla fall klart att lastbilarna inte tillräckligt mycket avviker från civila bilar för att upphandling kunde undvikas. I samband med det beskedet signalerade Sisus vd Timo Korhonen att bolaget inte kommer att sätta ner alltför mycket energi på upphandlingen. Det lät uppgivet och det kan förklara Sisus till synes nu halvhjärtade insats i offerttävlan.
Sisu har hela tiden ansett att en direkt affär borde ha gjorts. Bolaget presenterade i slutet av augusti en juridisk utredning enligt vilken det inom lagens ramar skulle ha funnits alls möjligheter till direktupphandling.

Här finns många obegripligheter. Varför har Sisu inte med hull och hår, näbbar och klor gett sig in en i den här offerttävlan? Inte kan väl Sisu sakna sisu och bolaget kan rimligen inte heller anse att en affär på 170, eventuellt till och med 240 lastbilar, inte skulle vara värd att kämpa för till sista blodsdroppen.
Ingalunda är det så att Sisu vet att man inte kan konkurrera om den här typen av lastbilar med de fyra som nu är med i tävlan och därför inte sätter krut på det hela?
Lika osannolikt förefaller det att Sisu bara för att man inte fick en direkt beställning ställer sig på tvären och inte på fullt allvar tar upp kampen. Som VN tidigare har påpekat så skulle en seger för Sisu ge en fin fjäder i hatten med tanke på kommande liknande beställningar från annat håll i hela EU.

Det känns också orimligt att tänka sig att allting grundar sig på att försvarsmakten/försvarsministeriet medvetet skulle vilja sätta käppar i hjulet för en inhemsk leverantör.
Inte finns väl den några år gamla tvisten mellan Sisu och armén om kvaliteten på levererade bilar kvar och spökar?
En fråga som också väntar på svar är hur i all sin dar en militär upphandling kan vara så svajig. Buden om vad försvarsmakten önskar och enligt vilka regler affären ska göras har skiftat oförlåtligt mycket under de gångna månaderna.
Dåligt betyg för alla parter.