Rysslands mardröm
Över trettio dog och cirka sjuttio skadades i två självmordsattacker på söndagen och måndag morgon i staden Volgograd.
Det är lätt att hålla med Svenska Dagbladets och Hufvudstadsbladets Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén när hon beskriver attackerna som Vladimir Putins mardröm – låt vara att mardrömmen är mycket konkretare för dem som drabbades av terrorn.
Ryssland satsar enorma ekonomiska resurser och Vladimir Putin satsar oerhört mycket prestige på att göra vinter-OS i Sotji som inleds om sex veckor till en stor succé. OS ger presidenten en möjlighet att bättra på sin skamfilade popularitet, i direktsändning inför hela (den vintersportintresserade) världens ögon.
Då är blod, skräckslagna människor och sönderbombade byggnader de sämsta tänkbara nyheterna.
Den inre säkerheten i Ryssland har höjts successivt inför OS. Sotji med omnejd är redan ett hårdbevakat område.
Men terroristerna vet mycket väl att attentat tjänar sina syften var som helst i Ryssland, oberäkneligheten och mängden döda och skadade skapar ändå skräck.
Detta bekräftas på ett cyniskt sätt av de senaste nyheterna om bombdåd i Ryssland: I oktober sprängde en kvinnlig självmordsbombare en buss i Volgograd, sju människor dog. Och så sent som den 27 december dödades tre personer av en bilbomb i Pjatigorsk i södra Ryssland.
Men de dåden väckte inte alls lika stor uppmärksamhet som de betydligt blodigare attackerna i söndags och måndags.
Att bombdåden följer så tätt på varandra i samma stad antyder att de sannolikt ingår i en systematisk kampanj, kanske inspirerad av tjetjenledaren Doku Umarovs maning till attacker mot civila för att stoppa OS. Då står antagligen fler självmordsbombare redo.
Om målet är att döda så många som möjligt kan stora grupper av ryssar bli måltavlor var än de befinner sig, också i Rysslands grannländer. Det här ger de finländska myndigheterna en del att fundera på, just nu när tiotusentals nyårsfirare väntas till Finland.
Terrorn är inte långt borta, i november 2009 exploderade en sprängladdning på tåget mellan Moskva och S:t Petersburg, närmare 40 personer dödades.
Med tanke på att Ryssland har ett hårt grepp om norra Kaukasien, där den islamska terrorismen har sina rötter, är det ett svårt bakslag för säkerhetsmyndigheterna att dåden inte kunde förhindras.
Det ökar oron för säkerheten i Sotji – kan man lita på att säkerhetstjänsten verkligen har gjort sitt jobb?
På kort sikt kommer kontrollen av norra Kaukasien att skärpas ännu mer, trots att det också ökar desperationen och oförsonligheten där terrorn har sin grogrund.
I Dagestan uppges myndigheterna samla in salivprov av kvinnor som betecknas som fromma muslimer, den vägen hoppas man kunna identifiera självmordsbombare när de har utfört sitt dåd. Redan nu säger människorättsorganisationer att terroristmisstänkta fängslas på mycket lösa grunder – och man behöver knappast ha några illusioner om vilka förhörsmetoder som kommer till användning.
Ryska medier kräver nu hårdare tag mot terrorismen. Regeringsorganet Komsomolskaja Pravda vill att terroristernas familjer ska straffas om någon inte rapporterar om terrorförberedelser. Men att familjemedlemmar ska bli angivare i ett starkt släkt- och klanbundet samhälle är inte realistiskt.
Andra tidningar vill att Ryssland ska vidta åtgärder mot de länder där terrorismen får stöd och finansiering, här utpekas främst Saudiarabien.
"Kampen mot terrorismen" har tidigare gett Ryssland en möjlighet att närma sig USA, där terrorbekämpningen är ett högprioriterat område. OS i Sotji kunde då bli ett sätt att visa solidaritet – eller motsatsen ifall USA och andra västländer låter sig representeras på ett sätt som kan tolkas som en provokation.
Därför är bomberna i Volgograd inte bara en angelägenhet för Ryssland, de kan också få en långsiktig inverkan på det internationella politiska klimatet – i bättre eller sämre riktning.