Nödvändigt avtal
Förbund efter förbund meddelade i går att de hade kommit överens om nya kollektivavtal i enlighet med den ram som centralförbunden enades om i somras.
Finnairs piloter och kabinpersonal hörde till de sista som förhandlade, avtalet hängde bland annat på Finnairs krav att få in en krisparagraf i avtalet. Som motprestation ifall personalen går med på inbesparingar lovade Finnair ett tvåårigt anställningsskydd. En del personalgrupper godkände avtalet, men de övriga vände sig till riksförlikningsmannen.
Redan på torsdagskvällen löstes en av de svåraste knutarna då skogsindustrin och tjänstemannaunionen Pro kunde enas. Arbetsgivarna i träförädlingsbranschen kom till förhandlingarna med en lång lista med förändringar av arbetsvillkoren, och Pro satte hårt mot hårt och meddelade att man fäller hela inkomstavtalet om det inte blir något avtal för träförädlingen.
Transportsektorn som ofta har bjudit på avtalsdramatik kunde den här gången sluta avtal utan större friktioner.
Andra nyckelsektorer där man nådde avtal inom tidsgränsen var kommunerna, där läkarna och lärarna var bland de sista, och handeln, som med sina 300 000 anställda är en viktig aktör inom servicebranschen.
Handelns förhandlingar stördes inte av det märkliga utspelet som Keskos koncernchef Matti Halmesmäki kom med när han presenterade koncernens delårsresultat. Halmesmäki förutspådde att handeln går miste om tiotusentals arbetsplatser under de närmaste åren. Han talade om en tioprocents minskning, 30 000 jobb. Han byggde sin pessimistiska bedömning på att den sjunkande volymen inom handeln inte räcker till för att hålla sysselsättningen på dagens nivå. Den växande näthandeln kräver också sin tribut av arbetstillfällen.
Halmesmäki får flankstöd både av Stockmanns vd Hannu Penttilä och av S-gruppens Antti Sippola. S-gruppen har redan märkt effekterna av näthandeln på högsta nivå, då den tidigare vd:n överraskande avgick för att lämna utrymme för krafter som kan genomföra den strukturförändring som verkar ofrånkomlig.
Vid sidan av de strukturella problemen känner också handeln av den långsamma ekonomiska tillväxten.
Halmesmäki ville kanske ge en signal om lägets allvar till avtalsförhandlarna, men tidpunkten var inte särskilt välvald.
Allt flere konjunkturbedömare kommer nu med rapporter som visar att recessionen har nått botten och de första tecknen på tillväxt börjar skönjas. Men på företagsfältet domineras nyhetsflödet av uppsägningar och permitteringar. Att Kesko samtidigt som man rapporterar att resultatet har förbättrats med cirka 12 miljoner euro under årets första kvartal varnar för kraftigt försämrad sysselsättning i en av de mest arbetskraftsintensiva branscherna ökar inte tilltron till de svagt optimistiska prognoserna.
Till den inkomstpolitiska koreografin hör att man tänjer på tidsgränserna. Men att ett så omfattande projekt som ett avtal för så gott som hela arbetsmarknaden skulle falla på statsbolaget Finnair är ändå orimligt.
Avtalet slår fast ramen för kostnadsutvecklingen för de närmaste åren, och den stabiliteten är nödvändig för att få fart på den ekonomiska tillväxten. Avtalet löser inte de strukturella problemen i den finländska ekonomin, men det är ett viktigt element i den helhet som krävs för att komma tillrätta med balansproblemen.
Ett strandat helhetsavtal skulle föra arbetsmarknaden tillbaka till utgångspunkten, och i de branschvisa förhandlingar som då följer är sensommarens måttliga löneram överspelad.
Ett haveri på arbetsmarknaden skulle också få direkta återverkningar på regeringens framtid. Regeringen blir i så fall tvungen att ta upp de svåra förhandlingarna om att balansera statsekonomin på nytt, men det är långt ifrån säkert att relationerna mellan de sex partierna klarar av den påfrestningen.