Men statsskulden då?

Sannfinländarna är tvåa med 18,9 procent, och Samlingspartiet trea med 18,2 procent.
Socialdemokraterna ligger kvar på fjärde plats, med 16,2 procent,
Regeringen har motvind, väljarsympatierna ligger hos oppositionen. Sannfinländarnas beslut att utesluta den oberäknelige James Hirvisaari från partiet har inte tärt på väljarstödet, man kan se det som en signal om att de sannfinländska sympatisörerna godkänner att Timo Soini gör sitt parti mera regeringsdugligt.

Just nu tyder alltså opinionsläget på att nästa regering har en statsminister från Centern – Juha Sipilä – och att Sannfinländarna blir regeringsparti.
Om man antar att ett valresultat där Centern och Sannfinländarna blir klart större än Samlingspartiet och SDP visar att väljarna vill ha ett maktskifte så är det intressant att se hur en Sipilä-Soiniregering kunde skilja sig från Katainen-Urpilainenregeringen.
Material för en sådan granskning erbjuds i de skuggbudgeter som de båda oppositionspartierna har lagt fram i riksdagen.

Både Sannfinländarna och Centern vill skärpa beskattningen av höginkomsttagare, Centern vill höja skatterna för dem som tjänar över 60 000 euro per år, Sannfinländarna börjar skärpningen vid 70 000 euro.
Det låter rimligt och rättvist att säga att de som har de högsta inkomsterna ska beskattas strängare. Men regeringen har redan tagit ett steg i den riktningen genom att sätta gränsen för inflationsjusteringen av skatteskalorna som utlovas i den inkomstpolitiska helhetslösningen vid 100 000 euro.

Sannfinländarna vill sänka momsen med en procentenhet i alla kategorier, Centern vill inte röra momsen – intressant nog vill Centern inte ens sänka momsen på mat, som brukar vara en hjärtefråga för partiet.
Båda oppositionspartierna är redo att sänka samfundsskatten, men Sannfinländarna vill inte sänka den lägre än till 22 procent. Centern sänker till regeringens nivå, 20 procent, men i två etapper.
Skuggbudgeterna tyder alltså på att skattepolitiken inte genomgår några genomgripande förändringar om oppositionen bildar regering.

Tyngdpunkten i Centerns ekonomiska alternativ är en statlig fond som skulle underlätta strukturförändringen inom industrin genom att stöda tillväxtföretag som behöver finansiering.
Centern vill också skapa ett statligt infrastrukturbolag som utvecklar trafikleder, elnätet och dessutom grundar ett nätverk av bioenergiterminaler.
Centern menar att det här arrangemanget skulle göra det snabbare att få i gång nödvändiga infrastruktursatsningar.
Sannfinländarna har inte några motsvarande strukturåtgärder, utan koncentrerar sig i stället på att granska enskilda moment i budgeten. Partiet vill bland annat återinföra den slopade folkpensionsavgiften för företagen och krympa biståndet med 300 miljoner euro. Slopad obligatorisk svenska i skolorna och uppluckrade språkkrav inom den offentliga servicen skulle också spara pengar, men här tillhandahåller Sannfinländarna ingen prislapp.

Som helhet innehåller oppositionspartiernas skuggbudgeter några betoningar som skiljer sig från regeringens politik, men man kan inte tala om en stor linjeförändring.
Det märks tydligt när det gäller statens skuldsättning. Regeringen vill låna nästan 7 miljarder euro nästa år, Centerns förslag minskar behovet med 250 miljoner och Sannfinländarna med 80 miljoner.
Det är väl ett tecken på att ingreppen för att bryta skuldspiralen är så smärtsamma att de sannolikt också påverkar väljarstödet för partier som nu har medvind.
Men om Juha Sipilä och Timo Soini bildar axeln i nästa regering kan de inte blunda för budgetunderskottet. Ingendera skuggbudgeten innehåller några mirakelåtgärder som plötsligt skulle generera en massiv ekonomisk tillväxt och lösa problemet den vägen.