Alltför poetisk nejd?

Så lyder den första paragrafen i rekommendationen utfärdad av den svenska språknämnden vid Institutet för de inhemska språken angående namnen på sammanslagna kommuner.
Församlingarna i Raseborg har – medvetet eller inte – tillämpat rekommendationen när de åtta församlingarna slås samman till två svenska och en finsk. De är överens om att församlingarna ska heta Ekenäsnejdens svenska församling, Karis-Pojo svenska församling och Raaseporin suomalainen seurakunta.

Nehej, det ska de inte alls, säger Institutet för de inhemska språken nu i ett finskspråkigt utlåtande till kyrkostyrelsen. De ska heta Raseborgs södra församling, Raseborgs norra församling och Raaseporin seurakunta, så det så.
Nå, utlåtandet är knappast bindande, så kyrkostyrelsen kan lägga det till handlingarna och respektera de lokala församlingarnas egen åsikt om vad de vill heta.
Men den högsta språkvårdande myndighetens ställningstagande är så anmärkningsvärt att det inte bör passera okommenterat.

Ekenäs, Karis och Pojo är namn med rötter djupt i historien – minst lika gamla som Raseborg, kanske äldre. Oberoende av den administrativa kommunsamgången är namnen synnerligen levande, och bör enligt språknämnden bevaras. I Karis och Pojo finns två av landets medeltida stenkyrkor, kyrkan i Ekenäs är från 1600-talet.
Varför tycker språkmyndigheten att det är olämpligt att församlingarna betonar den här kontinuiteten i sina nya namn?
Kyrkan och församlingarna är värda heder för att de håller på sin identitet i stället för att göra som statsförvaltningen som med suveränt förakt för sin egen historia ersatte länen med NTM-centraler (som trots språkrekommendationen framhärdar med att kalla sig "ELY-centraler") och regionförvaltningsverk.

Institutet ger sig också in på en stilistisk utvärdering då det underkänner ordet "nejd". Ordet är poetiskt och högtidligt, "trakt" är bättre.
Men nejd och trakt är i det närmaste synonymer, och nejd betyder "ett avgränsat område, provins, landskap, även stadsområde", fastslår Svenska Akademiens ordbok.
Och det är väl inget fel i att en församling vill ha ett poetiskt och högtidligt namn, det ville ju församlingarna i Helsingfors också när de avstod från de geografiska namnen och i stället tog namn efter Jesu lärjungar.
Men språkmyndigheten rekommenderar precis det motsatta för Raseborgsförsamlingarna, som helt prosaiskt borde heta "norra" och "södra".
Inte ens geografin blir riktigt rätt, "västra" och "östra" rimmar nog bättre med både kartan och landskapet.
För övrigt hette den kyrkliga samfälligheten "Ekenäsnejdens kyrkliga samfällighet" före kommunsammanslagningen, företagarorganisationen heter Ekenäsnejdens företagare, och reservistsammanslutningen Ekenäsnejdens reservister, utan att namnen väcker några störande poetiska eller högtidliga vibrationer.

Institutet tycker inte heller om det finska namnet "Raaseporin suomalainen seurakunta." Det räcker med "Raaseporin seurakunta", tycker den.
Här anar man en språkpolitisk bockfot.
Om den finska församlingen heter "Raseborgs församling" och de båda svenska indelas i norra och södra, så ligger det nära till hands att uppfatta att den sammanslutning som bär kommunens namn är huvudförsamlingen och de båda andra geografiskt betingade avdelningar, underordnade helheten.
Är det den hierarkiska markeringen Institutet för de inhemska språken eftersträvar?

Institutet för de inhemska språken kunde ha nöjt sig med att konstatera att de föreslagna namnen är språkligt korrekta, entydiga och beskrivande.
Det finns många namn anknutna till vår offentliga förvaltning som inte uppfyller ett enda av de här kraven. Berättar "Sonera", "Itella", "Hansel", "Destia" eller "Motiva" någonting om vad som döljer sig bakom namnen? Men Institutet för de inhemska språken behöver väl inte befatta sig med de här språkliga missfostren.